Uppdrag Gransknings inslag från den beryktade Arlagården, med kor täckta med avföring och smutsiga bås, fick stor uppmärksamhet. Nyligen friades dock bonden från åtal för djurplågeri av Hudiksvalls tingsrätt, med hänvisning till att utredningen var undermålig. Det väcker frågor om huruvida den mediala bilden av svensk djurhållning verkligen stämmer?
Myndighetsrapporter utgör ofta en bättre källa än nyhetsinslag. I sin rapport Nationella Djurskyddskontrollen 2021 redovisar Jordbruksverket resultaten av länsstyrelsernas offentliga kontrollverksamhet under det gångna året. Totalt genomfördes närmare 17 000 kontroller under 2021, att jämföra med 20 000 under 2015. Trots att kontrollerna har blivit färre så har de blivit alltmer resursintensiva. Förra året gick det åt 231 årsarbetskrafter till djurskyddsinspektioner, år 2015 endast 198.
Generellt bedömer Jordbruksverket att den allmänna efterlevnaden av djurskyddslagens krav är god runt om i landet. Det finns dock vissa undantag, och en del brister återkommer år efter år. Det gäller bland annat skaderisker i häststallar, renlighet i ko- och grisstallar samt brister vid bedövning och avlivning vid slakt. Som exempel fann länsstyrelsen smutsiga kor vid var fjärde kontroll och smutsiga grisar vid ungefär var sjätte kontroll. För kornas del ligger dessa brister på en jämn och hög nivå år efter år, medan det för grisarnas del syns en kraftig ökning sedan 2015, från 5 till strax över 15 procent av kontrollerna.
På slakterisidan har det å sin sida skett en oroväckande ökning av brister i bedövningsprocessen. Förra året upptäcktes brister i 35 procent av kontrollerna, jämfört med endast 10 procent år 2015. Det är en oacceptabelt hög siffra. Bedövningsmomentet är kritiskt för att minska lidandet vid slakt. Eventuella brister har stora konsekvenser för djuren som riskerar att avblodas medan de fortfarande är vid medvetande, vilket innebär stort fysiskt och psykiskt lidande. Överlag har brister som rör bedövning, ombedövning och avlivning upptäckts i mellan 10 och 20 procent av kontrollerna de senaste åren. Det är en väldigt hög siffra med tanke på vilket kritiskt moment detta är.
Sammantaget visar Jordbruksverkets rapport att det finns en hel del problem inom den svenska djurhållningen. Det är glädjande att de allra flesta djurägare lever upp till lagstiftningens krav, men fokus bör ligga på de som inte gör det. Mest oroväckande är att vissa av bristerna ligger på en konstant hög nivå och aldrig verkar bli bättre. Det krävs en djupare analys för att kunna vidta effektiva åtgärder: är lagens krav omöjliga att leva upp till? Handlar det om brist på kunskap? Är det en resursfråga? För det är inte hållbart att staten lägger över 230 årsarbetskrafter på djurskyddskontroller om dessa inte leder till en förbättring för djuren.