Det är synd att intervjun sändes först efter valet avgjorts. Många av energipolitikens frågor avgjordes nämligen svart på vitt. Det starkaste sprängstoffet får anses vara erkännandet att elpriserna hade varit lägre om kärnkraften i Sydsverige hade bevarats, vilket högerpartierna konsekvent hävdat och vänsterpartierna vägrat kännas vid.
Borg menade att Vattenfall gärna vill investera i ny kärnkraft men att det måste bli lönsamt även på lång sikt. Ett av de omedelbara hindren för kärnkraft var effektskatten, som förvred energimarknaden – antagligen med syfte att fasa ut kärnkraften som energikälla. Kärnkraften har som bekant länge varit ett rött skynke för de rödgröna partierna, och effektskatten höjdes redan i 2015 av regeringen Löfven med finansminister Magdalena Andersson. Miljöpartiet lovade också innan valet 2014 att två reaktorer skulle stängas. Effektskatten avvecklades sedermera, men då var skadan redan skedd.
Men kärnkraftens lönsamhet beror även på det politiska landskapet. I och med att en investering i den tekniken av nödvändighet skulle kräva åtminstone 2-3 mandatperioder för att få på plats, och längre än så för att man ska kunna tjäna tillbaka pengarna från investeringen, kräver det större politisk enighet. Det är ingen som vågar investera sådana stora belopp så länge som vinden kan vända vid nästa socialdemokratiska valvinst. Något som även näringslivsprofilen Jacob Wallenberg fastställde i samma program i fjol.
Socialdemokraterna signalerade under valrörelsen att de vill komma överens med högerpartierna om energipolitiken, och de bjöd även in till samtal efter valet. Man kan förvänta sig att de håller fast vid dessa ord trots att de förlorade valet. Även om det antagligen svider så skulle det också hjälpa socialdemokratin på längre sikt, då de förbrukat sitt förtroende i energifrågorna sedan de fjättrat sig till Miljöpartiets linje.
En annan aspekt av Borgs intervju är att det blir en upprättelse för Vattenfalls tidigare vd Magnus Hall, som kritiserade de rödgrönas linje om att avveckla kärnkraften – och prompt fick en hård smäll på nosen av regeringen. Miljöpartiets dåvarande energipolitiska talesperson Lise Nordin hotade mer eller mindre implicit att han skulle förlora jobbet om han fortsätter varna för att effektskatten skulle innebära att kärnkraft läggs ned.
Anna Borg har tidigare profilerat sig som mer av en anhängare av vindkraften, men nu tycks hon ha återgått till sin företrädares linje. Kan det vara det sannolika maktskiftet som fått henne att våga ta bladet från munnen?