Beståndsdelarna i finansministerns vitamininjektion börjar nu utkristalliseras. Det som än så länge kan sägas är att det är uppenbart att Andersson försöker plocka samman en budget som ska ge något åt alla för att den ska gå igenom i riksdagen.
Politik som tilltalar Vänsterpartiet matchas med politik som lockar Centerpartiet. Först trygghetspension och höjt bostadsbidrag och därefter kom satsningar på besöksnäringen och bredbandsutbyggnad.
Ett annat talande exempel är regeringens skattesänkningar. Dels innehöll förslaget sänkt skatt särskilt riktat mot låg- och medelinkomsttagare, vilket tilltalar Centerpartiet. Dels innehöll det sänkt skatt på sjukersättningen och en skattesänkning för avgiften till a-kassan, vilket i sin tur tilltalar Vänsterpartiet. Detta är inte heller någonting som finansministern försöker sopa under matten. ”Det är bra ekonomisk politik. Sen är det ingen nackdel att konstruktionen av förvärvsavdraget uppskattas av Centerpartiet” sa Andersson (DN 1/9).
Den här strategin är kostsam, särskilt när parterna befinner sig på motsatt politiskt spektrum. Men även om budgeten inte går i hamn så är det inte nödvändigtvis ett misslyckande för Socialdemokraterna. Det lär i så fall användas för att demonisera högern i valrörelsen. För 74 miljarder i ryggsäcken är inte en tung last att bära i en valrörelse, men det kan bli desto tyngre för svensk ekonomi. Det varnar Fredrik N G Andersson, docent i nationalekonomi och Lars Jonung, professor emeritus i nationalekonomi för i en debattartikel i Svenska Dagbladet (8/9). De efterfrågar en stram stabiliseringspolitik och reformer som höjer tillväxten under tid, inte krispolitik med ökade statliga utgifter när ekonomin redan är på uppgång.
Vitamininjektionen som Magdalena Andersson talar om riskerar att bli skadlig doping. I stället hade en politik med förändringar som stärker svensk konkurrenskraft på sikt varit att föredra. För Sverige har strukturella problem inom en rad olika områden som inte lär gå att lösa med att blåsa på med mer pengar i systemet. Utanförskapet och arbetslösheten är något som bäst löses med tillväxtfrämjande åtgärder.
Till exempel behöver arbetsmarknaden förändras efter hur samhället ser ut i dag. Där det blir enklare för den som har en låg utbildningsnivå att ta sig in på arbetsmarknaden. Därtill kan inte företag växa och skapa arbetstillfällen om det inte finns elektricitet. Allt detta går att lösa utan 72 miljarder, men förutsätter en politisk vilja att reformera regelverken.
Men trots en stark ekonomisk återhämtning väljer nu Socialdemokraterna att gasa i en nedförsbacke när andra politiska svar behövs. Det behöver nödvändigtvis inte vara fel, men då måste pengarna också läggas på rätt saker. Och hitintills har Socialdemokraterna gått Vänsterpartiets, Centerpartiets och valrörelsens behov till mötes snarare än Sveriges.