Riksdagen har nu i praktiken fått en ny uppdelning. Det blev uppenbart när partiledarna drabbade samman i debatt i SVT i söndags. Till höger stod fyra partier: Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Till vänster återfanns också fyra partier: Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Många förvånas nog över att de nya blocken redan känns cementerade. Nyamko Sabuni (L) bad inte om ursäkt för att ha fått det många gånger större partiet SD att stödja hennes liberala politik. Annie Lööf (C) verkade på sin kant inte heller känna sig obekväm hos Stefan Löfven (S). Tvärtom framstod det som att Centern återigen är Socialdemokraternas trofasta stöd.
Ingen av de båda grupperingarna är ideologiskt naturlig. Uppdelningen följer hur partierna ställer sig i frågorna om migration och integration. Men i den ena grupperingen har partierna betydligt mer gemensamt än i den andra.
M, SD, KD och L förenas av mer än bara integrationsfrågor. Till exempel delar de fyra partierna till höger kritiken mot regeringens energipolitik. De vill säkerställa elektrifieringen med att kärnkraften bevaras och utvecklas.
Hos partierna till höger finns också en samsyn om att något måste göras åt skolan. De oroas över avslöjandena om svenskt fusk vid Pisa-undersökningarna samt bristen på ordning och sakkunskaper i skolan. Vidare är partierna till höger också oroade över arbetslösheten som växte redan före pandemin och nu hotar att bita sig fast. De har haft snarlik kritik kring satsning på höghastighetsbanor och på nedläggningen av Bromma flygplats.
Migration, integration, rättssamhälle, skola, energiförsörjning, infrastruktur och arbetsmarknad. Något formaliserat samarbete mellan de fyra blå partierna lär vi inte få se, men till höger finns en gemensam grund för politik.
Det kan inte sägas om de rödgröna. De är inte ens överens om migrationen som nominellt för dem samman. Socialdemokraterna är ju egentligen för en mer ordnad invandring. De mindre partierna C, V och MP må förenas kring just invandringsfrågan. Men hur står det till med de ekonomiska frågorna?
Annie Lööfs Centerparti vill se sänkta skatter och lägre dörrar in till arbetsmarknaden – det vill säga i praktiken större ekonomiska skillnader i samhället. Hur ska det då fungera att samarbeta med Vänsterpartiet i längden? Lööf sa redan under debatten i SVT att hon fick DDR-vibbar av Vänsterpartiets höstbudget. Men för att göra Löfvens regeringsalternativ starkt måste C och V närma sig varandra.
Det finns fler områden där man kan undra hur det rödgröna samarbetet ska fungera. Friskolorna? Försvaret? Utrikespolitiken? Jordbruket? Skogsbruket? Det rödgröna alternativet bjuder på betydligt fler frågor än svar.