Var nöjd med att det kunde vara mycket värre

Det är mycket man får lov att acceptera när man lever i en marknadsekonomisk demokrati. Folk handlar fel och röstar fel så att utvecklingen går åt fel håll.

Marknadsekonomins villkor, Moderaternas riksdagslista och KLT:s kampanjer för att vi ska gilla dem är ämnen i veckans ledarkrönika signerad Jakob Styrenius.

Marknadsekonomins villkor, Moderaternas riksdagslista och KLT:s kampanjer för att vi ska gilla dem är ämnen i veckans ledarkrönika signerad Jakob Styrenius.

Foto: VT/Kollage

Ledare2021-11-13 10:00
Detta är en ledarkrönika. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Att acceptera de demokratiska spelreglerna är lätt för de flesta på ett principiellt plan. Men att även acceptera de dåliga besluten som fattas av en majoritet kräver lite mer av oss. Då gäller det att betänka att alternativen, när folkets röst inte styr utvecklingen, är så mycket sämre.

Att man accepterar beslutens legitimitet, och inser att det demokratiska systemet i sin helhet alltid kommer leverera bättre utfall än alla alternativa system, betyder dock inte att man måste gilla alla beslut. Särskilt inte sekundärdemokratiska beslut av tillsatta politiska grupper eller tjänstemän.

undefined
"Att vi har en länstrafik där varje kollektivtrafikresa är en förlustaffär för skattebetalarna är lätt att acceptera med ovanstående perspektiv. Men det betyder inte att vi ska acceptera att pengarna läggs på att vi ska tycka om KLT istället för att pengarna går till fler eller bättre resor", skriver ledarskribenten.

På liknande vis förhåller det sig med marknadsekonomin. Man måste inte gilla alla enskilda konsekvenser av systemet, men det bör vara lätt att acceptera att helheten är vida överlägsen alternativa ekonomiska system avseende det välstånd de skapar och de individuella fri- och rättigheter de bygger på.

Enskilda negativa konsekvenser av demokrati och marknadsekonomi resulterar alltför ofta i försök att minska (andra) människors rätt till fria val. Men att nagga demokratin eller marknadsekonomin i kanten resulterar i regel i mycket värre konsekvenser än det goda man försöker uppnå.

Att vi har en länstrafik där varje kollektivtrafikresa är en förlustaffär för skattebetalarna är lätt att acceptera med ovanstående perspektiv. Men det betyder inte att vi ska acceptera att pengarna läggs på att vi ska tycka om KLT istället för att pengarna går till fler eller bättre resor. Att använda skattemedel för att påverka människors uppfattning om vad skattemedlen bör gå till är inte ett resultat av den demokratiska processen. Det är ett försök att skaffa sig makt över den demokratiska processen.

undefined
"Det är ingen som är emot en levande stadskärna. Men alla väljer vi att ibland spendera våra pengar i city och ibland på annat håll. Kommunen bör istället försöka acceptera marknadsekonomins villkor och att människor faktiskt väljer det som passar dem bäst", skriver ledarskribenten.

Ett liknande misstag begås av kommunens näringslivsbolag när de försöker upplysa människor om hur deras val påverkar deras närmiljö (och få folk att handla i city). Även om de har rätt i sak, så är det besynnerligt att de ägnar sig åt en sådan kampanj. En renodlad förening för handlare och andra företagare i city har ju all anledning att göra det. Men är det verkligen kommunen och dess finansiering av projektet Citysamverkan som ska säga åt folk var de ska handla? Det är ingen som är emot en levande stadskärna. Men alla väljer vi att ibland spendera våra pengar i city och ibland på annat håll. Kommunen bör istället försöka acceptera marknadsekonomins villkor och att människor faktiskt väljer det som passar dem bäst.

undefined
"Västervikskretsen driver nu en offentlig kampanj för att få in Harald Hjalmarsson i riksdagen, trots att han inte finns med på nomineringskommitténs lista", skriver ledarskribenten.

Det är med samma perspektiv omöjligt att inte reflektera över Moderaternas regionala bekymmer. Västervikskretsen driver nu en offentlig kampanj för att få in Harald Hjalmarsson i riksdagen, trots att han inte finns med på nomineringskommitténs lista. Det är inte helt glasklart om kampanjen riktar sig till väljarna eller till Moderaternas egen organisation. Men man kan som utomstående hoppas att partidemokratin nu också diskuteras internt.

Det saknas inte argument mot Hjalmarssons lämplighet som riksdagsman, efter allt som hänt och sagts sedan han nominerades inför förra valet. Men man får i demokratins namn acceptera att många moderater trots detta synes villiga att ge honom sin röst. Man kan på samma sätt acceptera att Moderaterna i länet med demokratiska beslut valt att inte ha en särskilt demokratisk nomineringsprocess.

Det är skönt att man inte behöver tycka om allt man får lov att acceptera här i världen.