Svenska politiker från skilda partier har nu i flera omgångar gjort utspel om att sätta in militär mot gängen i förorten. Statsminister Stefan Löfven (S) talade om militär redan 2018 och fick delvis backa. Sverigedemokraterna har tagit upp liknande förslag i riksdagen vid flera tillfällen. Nu senast är det Moderaterna i Göteborg som ropar efter militär för att stävja ett hotande krig mellan två klaner.
Utspelen skvallrar om desperation och om en sammanblandning om vad Försvarsmakten och vad Polisen är. Polisen ska upprätthålla lag och ordning i samhället. Försvarsmakten ska försvara Sveriges territorium. Poliser är utbildade för att omhänderta personer. Militären är utbildad för att bekämpa fiender. Bara för att båda kategorierna bär uniform innebär det inte att den ene med automatik kan lösa den andres uppgifter.
Med detta sagt har Försvarsmakten genom regeringens inriktningsbeslut redan en beredd uppgift att stödja andra myndigheter. Polisen har motsvarande regler om vad de kan tänkas begära hjälp från Försvarsmakten med.
Vidare finns det militär personal som har polisiär utbildning och befogenhet att till exempel gripa personer. Militärpolisen är ett välkänt exempel men det finns också annan personal vid till exempel helikopterförband. Bakgrunden till att det skett ett närmande mellan försvar och polis är framför allt hotet från terrorism.
Att sätta in militär personal direkt mot gäng är dock på goda skäl fortfarande flera steg bort. Oaktat de juridiska hindren är det är svårt att veta hur militär skulle hjälpa polisen i just uppgiften att bekämpa gäng i förort. Moraliskt stöd till den laglydiga majoriteten i förorten är en legitim tanke. Men den måste viktas mot risken av att patrullerande soldater bara stärker gängens självförtroende.
En orsak till att svenska politiker ropar efter Försvarsmakten kan vara att de ser militär personal på gatorna i länder som Frankrike, Spanien och Italien. Men då handlar det ofta om olika former av gendarmer. Det vill säga personal som visserligen bär militära persedlar och vapen, men som är polisiärt utbildade och lyder under inrikes- eller justitiedepartement.
I Belgien kan man också se militärer vid flygplatser i samband med terrorhot. Men då handlar det om soldater som bevakar skyddsobjekt. Ådalen är inte så svenskt som många vill tro: Inget västligt land tar särskilt lätt på att sammanblanda militär och polis.
Om polisen ser en nytta med stöd från Försvarsmakten finns möjligheten. Till dess borde politiken fokusera där den faktiskt kan göra skillnad. Fokus bör vara att få upp polisens numerär och polisyrkets attraktivitet. Lagföring och strängare påföljder för vardagsbrott måste också in i ekvationen. För den kommunala politiken bör prio vara att få ordning på skolorna. Dessutom måste allt detta göras samtidigt som Försvarsmakten får utrymme att växa till sin egen uppgift – att försvara riket mot yttre fiender.