Att elevers betyg i hög grad beror på deras föräldrars utbildningsbakgrund är känt sedan tidigare. En avhandling från Uppsala universitet som publicerades i somras kan dock ge mer detaljerade svar kring hur inflytandet går till i praktiken.
Etnologen Göran Nygren genomförde mellan åren 2000 och 2020 en fältstudie vid tre skolklasser i Uppsala för att förstå vad som gjorde att vissa elever fick höga betyg. När han nyligen förklarade sina resultat i en intervju i SvD (3/11) betonade han att resursstarka elever inte bara får bra betyg. De studerar också bättre – och det verkar vara tack vare föräldrarna.
Så grundläggande saker som studieteknik och planering har högpresterande elever fått med sig hemifrån. Till exempel metoder för inläsning – börja med innehållsförteckning, rubrik och sammanfattning – eller att läsa i läroboken i stället för att försöka söka information på Wikipedia.
Det är lätt att instämma i Nygrens bedömning att detta är ett underbetyg för skolväsendet. Självklart borde barn lära sig sådana kunskaper i skolan, då de är nödvändiga för all annan inlärning. Att så inte sker bör dock inte komma som någon större förvåning.
I många år har svensk skola präglats av en pedagogik som sätter eleven som individ i centrum. Den har betonat att barnen ska drivas av sin egen lust att lära och själva ta ansvar för att söka kunskap. Samtidigt har inlärning av fakta prioriterats ned till förmån för förmåga att föra resonemang. Lärarens roll förändras då från någon som besitter kunskap och förmågor att lära ut, till en handledare.
Barn som redan har ett studieintresse och är vana vid att plugga, eller som drivs på av sina föräldrar, klarar sig uppenbarligen helt ok. Men de som inte kommer från en familj där akademiska studier är något självklart eller saknar såväl egna förkunskaper som stöd från sina föräldrar, lämnas därhän. Skolan missgynnar alltså precis de barn som den är till för att hjälpa.
Den förändrade lärarrollen har också minskat lärarens auktoritet i klassrummet. Något som enligt Erik Cardelús, lektor i pedagogik och didaktik, bidragit till att yrket inte längre har speciellt högt anseende (Kvartal 2/11). Den låga statusen är ett av de främsta skälen till att så få personer söker sig till läraryrket, vilket är ett problem då kvalificerade lärare är avgörande för undervisningen.
För att skolan kunna ge alla barn, oavsett bakgrund, en god utbildning måste vi återgå till klassisk undervisning som sätter kunskap i centrum. Skolgången ska inte bero på huruvida eleverna lär sig av sina föräldrar.