För att göra en lång historia kort har tidigare L-toppar gått och blivit konsulter. Men banden till partiet har inte klippts, enligt en artikelserie i Svenska Dagbladet (8/5). Liberalernas förslag om att elektrifiera lastbilstrafiken i landet ska vara framtaget av en fordonsjätte och nått Sabuni genom de gamla partivännerna, som nu konsultar för lastbilskoncernen i fråga.
Det inträffade skapar såklart grogrund för interna konflikter och spekulationer. Liberalerna är sedan tidigare splittrat. Kritiken mot elektrifieringssatsningen kan också välkomnas av samarbetspartier – om satsningen får omfattande kritik lär det vara lättare för Socialdemokraterna att förhandla bort den i budgetsamtalen med L.
Men det granskningen framförallt gör är att ställa ovanliga frågor om hur det är ställt med partiernas förmåga att utveckla politik. För Nyamko Sabunis försvar går ut på att det är precis så här politik skapas (Dagens Industri 11/5). Och kanske är det här det som gör ont med granskningen – den visar att världen har ändrats.
Enligt den svenska folkrörelsetraditionen har partierna stora rotsystem, som går djupt i verklighetens mylla. På medlemsmöten och årsstämmor tas intryck och idéer upp. Tankar stöts och blöts, i fullmäktigesalar och på tidningars insändarsidor. Sakta rör sig kloka förslag upp i partikroppen för att en dag bli nationell politik.
Men partierna är inte vad de en gång var. Medlemsbaserna minskar. Kanske enda gången det är något större riv efter vad de lokala partiföreningarna kan erbjuda är efter valet vart fjärde år, när smått prestigefyllda och arvoderade poster ska tillsättas.
Parallellt med minskningen av det ideella engagemanget har politikerrollen professionaliserats. Det ställs allt högre krav på tid, engagemang och bakgrundskunskap. Den folkvalde är ständigt påpassad. Ett enda snedsteg räcker för att diskvalificera en person från toppolitiken under en livstid. Det här gynnar, och tvingar, fram professionella politiker. Genom att det uppstår allt fler politiska tjänster i kommuner och regioner har vi också fått en politisk karriärbana.
Det är sedan i slutet av den politiska karriären som konsultjobben kommer in. Den som mestadels har ägnat sig åt politik besitter värdefull kunskap om offentliga beslutsprocesser. Samtidigt är karriärsutsikterna i andra branscher klart sämre.
Lobbyorganisationer finns det också en uppsjö av. Det finns stora och små, fattiga och rika. Allt från börsjättar till mindre ideella föreningar vill få politiker att lyssna på dem. Och varför vill olika intressen göra sina röster hörda på det här sättet? Kanske är det för att partierna inte längre kommer till dem.
Färre medlemmar gör att partiernas känselspröt i samhället har minskat. Det gör att den som vill höras tvingas professionaliseras, precis som politikerna själva. Det är så politik blir till i dag, på jobbmöten snarare än årsmöten.