På Aftonbladet ledarsida kräver till exempel Lena Mellin Sabunis avgång (3/2). Även om Mellin försöker framställa sitt krav på ledarbyte i Liberalerna som motiverat av omtanke, är det mer troligt ett försök att lägga krokben för Sabunis ambitioner att bli en del av ett regeringsskifte.
Mest omfattande har som sagt kritiken från de egna varit. Dagens Nyheter intervjuade Sabuni och resultatet blev inte som hon tänkt (2/2). Mest troligt på grund av att Sabuni sin vana trogen resonerade och tänkte högt i flera steg. I det här fallet om relationen till Sverigedemokraterna. Hypotetiska och abstrakta resonemang är en svår konstform. Inte minst i intervjuer. Artikeln togs således emot med minst sagt blandade reaktioner.
Sabuni skickar därför alla i partistyrelsen ett sms i vilket hon förklarar, backar och ber om ursäkt. Som vuxna gör när det inte blivit helt rätt. Delar av mottagarna sänkte i stället nivån genom att skicka sms:et vidare till Aftonbladet (3/2). Ett förräderi som till och med för Liberalerna stack ut.
Att företrädare för Liberalerna gjort "att sabla ner sina egna" till en paradgren är ett plågsamt fenomen att beskåda. Först och främst på det mänskliga planet. L har länge haft skolan och ordningen i densamma som sina hjärtefrågor. Hade ledargarnityret i L och delar de liberala ledarsidorna gått i skola, hade så gott som samtliga hamnat hos rektorn för sitt beteende mot varandra.
Faktum är att om inte Sabunis sms till partistyrelsen publicerats i en tidning med ansvarig utgivare, skulle spridningen av sms:et i syfte att sänka Sabunis anseende tangerat gränsen till brott. Högt i tak är bra, men Liberalernas långvariga tradition av öppna konflikter är ett sänke. Dels inger de inte förtroende, dels förstår ingen vad partiet egentligen vill.
Det är också plågsamt på det politiska planet. Liberalerna må vara ett litet parti, men Sabuni har ändå egenskaper fler än enbart hennes egna väljare känner igen och uppskattar. Hon resonerar och tänker. Hon har inte alltid tänkt färdigt. När andra partiledare har inövade talepunkter är intervjuer med Sabuni mer som ett samtal. Hon prövar tankar. Sabuni är vuxen.
I en värld präglad av talepunkter sitter Sabuni därför delvis med Svartepetter. Det betyder inte att hon gör fel. Tvärtom borde hennes partikollegor uppskatta att hon förvaltar denna folkpartistiska anda.
Däremot agerar många andra i L på ett sätt som bekräftar att man med sådana vänner inte behöver fiender. Det gäller dels deras relation till sin egen partiledare, dels Liberalernas relation till de andra partierna.
Liberalerna har fortfarande goda chanser. Både att bli ett seriöst alternativ för väljarna och som del av ett borgerligt regeringsunderlag. Det kräver dock att fler i L börjar bete sig lika vuxet som sin partiledare.