Eliasson åkte på semesterresa till Kanarieöarna under julhelgen, trots att han är chef för en av viktigaste myndigheterna i kampen mot smittspridningen, och trots att pandemin var inne i ett skede med snabbt stigande smittotal.
Dan Eliassons förklaring – att han ansåg resan till sin dotter nödvändig då han ställt in många resor under året – gick stick i stäv med de budskap som MSB försökt inpränta i befolkningen. Nonchalansen gjorde att till och med Göran Greider krävde S-märkte Eliassons avgång.
Men problemet som resan till Las Palmas visar på handlar inte bara om en förseelse eller en person. Det handlar om en typ av chef som blivit vanlig i svensk statsförvaltning under de senaste 25 åren. Kringvandrande managementproffs och förändringsgeneraler med liten eller ingen förankring i verksamheten de ska ansvara för.
När Dan Eliasson blev generaldirektör för MSB i mars 2018 gick han förbi ett tjugotal andra sökanden, varav många hade gedigen erfarenhet inom området. Själv beskrev han sig som ett vitt ark. Ändå tyckte politiken att han var rätt man för jobbet.
När Eliasson tidigare var rikspolischef lämnade han en sargad organisation och missnöjda medarbetare bakom sig. Under flyktingkrisen 2015 drev han en ideologisk linje som dolde att polisen tappat kontrollen över situationen. Han gick klart över gränsen när en 22-årig kvinnlig anställd på ett boende för ensamkommande flyktingbarn knivhöggs till döds. Då han morgonen efter intervjuades i SVT (26/1-16) ville han flytta perspektivet till gärningsmannen. ”...en enskild ung kille som begår en sådan här händelse, vad har den personen varit med om?”. Eliasson fortsatte att sätta mordet på kvinnan i ett ideologiskt perspektiv: ”Hela den här flyktingkrisen visar på hur orättvist livet är i olika delar av världen, och vi får försöka hjälpa till och lösa detta…”
Eliasson är naturligtvis fri till sin ideologiska åskådning. Men när den levererades av en rikspolischef morgonen efter att en ung kvinna mördats blev det fel.
Dan Eliasson är heller inte unik när han sätter ideologi framför ämbetet. Många minns nog också Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson som förde en till delar egensinnig linje under flyktingkrisen under devisen ”låt Anders vara Anders”.
Sedan finns exemplet med Maria Ågren som tvingades avgå som generaldirektör på Transportstyrelsen 2017 efter att det uppdagats att hon kringgått regelverk och Säpos varningar när hon genomfört en IT-upphandling som röjde hemliga uppgifter. Ågren hade precis som Eliasson en imponerande lista tunga GD-uppdrag bakom sig, men uppenbarligen ingen fingertoppskänsla eller förståelse för området hon ansvarade för.
Det är här det grundläggande problemet finns. Politiken tillsätter chefer som inte har sin kompetens eller sin identitet i det område för vilket de ska ansvara.