Ledare: Därför vill S inte granska påskkravallerna

Det finns fortfarande ingen klar bild om vad som egentligen hände under påskkravallerna. Historien blir bara mer spretig ju längre tiden går. Det vi vet är att många poliser skadades, och att det var kaosartade scener på flera ställen i landet. Rikspolischefen hävdade att det berodde på bristande underrättelser, men ett avslöjande från TV4 visade att Polisen varnats flera gånger. Den första gången redan i februari (TV4, 10/5). 

Det är uppenbart att en extern granskning måste till för att komma till botten med vad som skett. Det är riksdagen också nästan helt enig om. Sju av riksdagens åtta partier är för att tillsätta en granskningskommission. Bara Socialdemokraterna är emot.

Det är anmärkningsvärt att regeringen motsätter sig en extern granskning. Borde inte de ministrar som direkt ansvarar över dessa frågor finna det angeläget att ta reda på hur liknande scenarion kan undvikas i framtiden? 

Svaret från Socialdemokraterna är dessvärre förutsägbart. Det är inte första gången som partiet försökt blockera en granskning. Detsamma gällde exempelvis pandemihanteringen. Om kritiska frågor måste ställas så bör det ske internt, och gärna bakom stängda dörrar, verkar Socialdemokraterna tycka. Det anses troligtvis synnerligen känsligt i år, med valet bara några månader bort. Om det behövs tid att idka självkritik får det absolut inte göras innan vallokalerna stängts.

Annat är det när Socialdemokraterna sitter i opposition. Då är de stora vänner av externa granskningar och ser gärna att de tillsätts även i mindre avgörande frågor. Turerna kring Nya Karolinska kommer nog många ihåg, för att ta ett exempel.

Det är inte för intet som Socialdemokraterna kallas ett maktparti. Det förstår att en granskning kan vara skadligt för partiet inför valet. Kommissionen skulle sannolikt blottgöra att felet ligger dels hos Polisens ledning, dels hos regeringen som inte tagit frågorna om Polisen på tillräckligt allvar. Men att försöka blockera denna granskning innebär också att de fortfarande inte tar frågorna på tillräckligt allvar. Att välja valstrategi före ordningsmaktens välmående, även efter att dessa upplopp tydligt visat att våldsmonopolet är i ett kritiskt läge, är att fortsätta nonchalera frågans betydelse.

Som tur är så är resten av riksdagen enig om att denna granskning bör genomföras och S kommer därför tvingas att tillsätta en kommission. Med tanke på hur frågan har utvecklats – med polisfacket som polisanmäler ledningen, och Polisen som polisanmäler sig själv (DN, 30/5) – får vi hoppas att frågan klargörs snabbt. Om vi inte ens förstår vad som hänt, hur ska vi bli bättre rustade att motverka att det händer igen?

Socialdemokraterna får helt enkelt finna sig i att deras del av haveriet kring påskkravallerna blir känt för väljarna.