Sedan invasionen av Ukraina har importen av rysk gas och olja till EU vållat bekymmer. Flera länders, bland andra Ungerns och Tysklands, svala respons mot Rysslands kränkningar av folkrätten förklaras av deras rädsla för att Putin skulle stänga kranarna. Något han slutligen gjorde, då gasleveranserna nyligen stoppades till Polen och Bulgarien (TT 27/4) – två länder som har bidragit med militärt stöd till Ukraina.
Ändå fortsätter EU att öppna armarna för kinesiska investeringar. Tidningen Näringslivet rapporterar (27/4) att patentansökningar från kinesiska bolag inom EU har ökat med 24 procent. Sökande av patent är en aktiv del av kommunistpartiets ekonomiska strategi, och syftet är att kunna skapa monopol på utländska marknader.
Egentligen borde det vara en positiv utveckling. Patent är ett bra verktyg för att främja innovation vilket självklart även gäller för kinesiska entreprenörer. Problemet är att Peking-regimen är ökänd för att inte skydda upphovsrätten för icke-kinesiska företag, och därtill aktivt bedriver industrispionage mot västerländska företag och universitet. Det finns en påtaglig risk att kinesiska aktörer lyckas skapa monopol på produkter som egentligen har utvecklats av europeiska företag.
Ett relaterat problem är att kinesiska företag får allehanda direkta och indirekta statsstöd för att kunna pressa ned priserna. När den kinesiska infrastrukturjätten CRTG nyligen vann upphandlingen för att bygga ut tunnelbanesystemet i Stockholm, var dess bud 200 miljoner kronor (motsvarande 24 procent) lägre än exempelvis Skanskas (DI 26/4). Branschorganisationen Byggföretagens näringspolitiska chef, Tanja Rasmusson, lyfter särskilt svårigheten att konkurrera mot statsstöd.
Kommunistpartiets agerande är inte bara ett hot mot den fria konkurrensen på marknaden, utan också mot Sveriges säkerhet. Säkerhetspolisen har återkommande påtalat att även information som i sig inte är hemlig, ofta kan vara till nytta för främmande makt. Därför tycks det minst sagt oklokt att låta kinesiska företag, som dessutom delvis ägs av staten, bygga grundläggande infrastruktur.
Att kinesiska bolag blir mer integrerade i den europeiska ekonomin skapar beroenden likt det vi redan har mot Ryssland. Beroenden som kommunistpartiet bevisligen inte tvekar att utnyttja. Sedan Litauen förra året började kritisera den kinesiska regimen, inklusive övergreppen i Xinjiang, har landet utsatts för hårda ekonomiska påtryckningar. Det har gått så långt att EU har öppnat en stämningsprocess mot Kina i WTO, vilken stöds av bland andra USA, Storbritannien och Japan.
Att EU och övriga västvärlden har börjat sätta hårt mot hårt i relationen till Fastlandskina är välkommet. Vi har inte råd att begå samma misstag som med Ryssland igen.