Nyligen gavs en oroväckande bild av läget inom stora delar av sjukvården i en debattartikel i SvD (5/7). Stella Cizinsky, överläkare vid Örebro universitetssjukhus, och Mats Alvesson, organisationsforskare vid Lunds universitet, varnar att onödig administration tar en allt större del av verksamheten. Detta på bekostnad av det faktiska läkearbetet.
Det lär vara förklaringen till en paradox med svensk hälso-och sjukvården. Trots att resurserna konstant har ökat och Sverige har en högre andel läkare och sjuksköterskor än de flesta andra länder, har problem, såsom långa vårdköer och bristande arbetsmiljö, kvarstått.
Enligt Cizinsky och Alvesson beror detta på att satsningarna inte går till kärnverksamheten. I stället hamnar de i den så kallade ”overheaden”. Saker som marknadsföring, personaladministration och policy-framtagande. På senare år har det även tillkommit en mängd ”certifieringar” som sällan har något verkligt värde. Cizinsky och Alvesson identifierar det snarare som uttryck för politiska särintressen. Värdegrundsaktiviteter, mångfaldsarbete, kvalitetsförbättringsritualer och ledarskapsaktiviteter.
På så sätt tyngs vårdorganisationen ned av en ständigt växande byråkrati. Denna kan också erbjuda bättre chanserna att göra karriär än det ofta tunga sjukvårdsarbetet. Allt fler lämnar därför ”golvet”, vilket både försämrar arbetssituationen för de som är kvar och skapar en sjukvårdsledning som har mycket begränsad verksamhet av kärnverksamheten. Allt detta skapar sämre förutsättningar för att ge en god vård till patienterna.
Innan ytterligare resurser tillförs sjukvården bör alltså en ordentlig städning ske inom organisationen. Denna måste dock också ske på ett genomtänkt sätt för att inte göra mer skada än nytta. Tyvärr har ”effektiviseringar” tenderat att enögt fokusera på att kapa kostnader. Till exempel genom att dra in på viss städning, genom att låta den ordinarie personalen plocka disk eller städa undan i fikarummet.
Visserligen ger det lägre personalkostnader på kort sikt, men är också ett oerhört ineffektivt utnyttjande av till exempel sjuksköterskors kompetens. Arbetsmoralen försämras också av att behöva utföra uppgifter som inte hör till arbetsbeskrivningen. Därtill sker sådana småbesparingar ofta på bekostnad av rast och vila vilket kan orsaka stress. I längden blir verksamheten därför mindre effektiv, vilket tvärtemot syftet kräver fler anställda för att nå samma resultat.
Sjukvård kommer alltid att vara en personalintensiv verksamhet, vilket gör att det inte går att komma runt ett högt kostnadsläge. Därför är det särskilt viktigt att den personal som finns nyttjas optimalt och att pengarna går till kärnverksamheten.