Men en ny forskningsrapport från Örebro universitet visar att det krävs mer än så för att högstadieelever som levt i en segregerad miljö hela sitt liv ska klara sig bättre på nya skolor.
Skolnedläggningar har använts av ett 60-tal kommuner (Läraren 23/12) för att bryta segregationen bland skolbarn, och i förlängningen ge dem möjlighet till bättre studiemiljö och mer kontakt med människor som bor i andra stadsdelar. Ett av de mest uppmärksammade fallen är Vivallaskolan i Örebro. Där blev svenska ett främmande språk i korridorerna, många elever fick en skev bild av hur samhället ser ut i stort, och vissa äldre elever odlade en destruktiv kultur med skadegörelse och droger. Sedan 2017 är högstadieklasserna nedlagda och eleverna har spridits till andra skolor.
Fallet med Vivallaskolan bör vara en lärdom för alla kommuner som brottas med skolsegregation. Och det visar sig att segregationen på det stora hela hölls intakt även på de nya skolorna. Eleverna från den invandrartäta stadsdelen med låg utbildningsnivå umgicks ändå med varandra, och deras generella betyg har inte påverkats i någon riktning.
En viktig anledning till att eleverna från den segregerade stadsdelen inte etablerar sig bättre på den nya skolan är det råder stora skillnaderna, både mellan barnens vardagsliv och i rena skolornas undervisningsformer. Under låg- och mellanstadiet har eleverna fått undervisning som är anpassad efter deras förutsättningar. Men på de nya skolorna används ord och arbetsmetoder som eleverna är obekanta med, samtidigt som resten av klasserna har lärt sig rutinerna sedan länge.
Läxan blir att en redan etablerad segregation svårligen bryts av sig själv, utan kräver målmedveten ansträngning från alla parter. Samtidigt finns det anledning att ta fasta på de positiva effekterna. En del elever från problemskolan gynnades av att få börja på en fungerande skola. Dessutom ledde omfördelningen till att en större andel elever gjorde ett aktivt skolval inför högstadiet. Och när de äldre eleverna försvann från problemskolan var det lättare för lärarna att motarbeta den destruktiva miljön (Läraren 23/12).
Det är tydligt att skolsegregationen drivs av andra samhällsproblem, såsom extrem boendesegregation, vissa elevers stökiga hemförhållanden och kriminalitet. Men oavsett hur dessa problem ser ut är det kommunernas ansvar att erbjuda god utbildning i fungerande skolor.
Att lägga ned en skola är uppenbarligen ingen mirakellösning, men med rätt insatser kanske det kan fungera för alla inblandade. Eleverna kan dock inte förväntas ta allt ansvar för ett samhällsproblem som är långt större än den nedlagda skolan.