Uppdrag granskning har avslöjat (13/4) att den svenska regeringen under 2018 och 2019 bedrev en lobbyingkampanj till förmån för den ryske oligarken Oleg Deripaska. Deripaska har länge haft nära kopplingar till den ryska statsledningen. Han har kallats Putins ”favoritindustrialist” och anses av många bedömare vara den som förvaltar Putin personliga förmögenhet.
Amerikanska myndigheter kopplar honom till organiserad brottslighet med anklagelser om penningtvätt, mutor, utpressning och mord. Därför har USA, Storbritannien och Australien satt upp Deripaska på sina sanktionslistor.
Det var detta som den svenska regeringen ville ändra på. Dokument från utrikesdepartementet visar att utrikesminister Ann Linde (S) och finansminister Mikael Damberg (S), då inrikesminister, arbetade för att häva sanktionerna. I september 2018 skrev de exempelvis ett gemensamt brev till USA:s utrikesminister och när Ann Linde en månad senare besökte Washington DC såg hon till att träffa chefen för den amerikanska sanktionsmyndigheten OFAC.
I en promemoria som upprättats på UD från januari 2019 lista ”komplicerande faktorer” beträffande sanktionerna mot Deripaska. Den identifierar även förespråkare av sanktionerna vilka senare fick besök av svenska tjänstemän. Bland dem som kontaktades var USA:s tidigare ambassadör till Moskva, Michael McFaul, som har stort inflytande på amerikansk Rysslandspolitik.
Skälet till att regeringen ville häva sanktionerna var att Deripaska är störste ägare till EN+ som är moderbolag till Sveriges enda tillverkare av primäraluminium: Kubal i Sundsvall. Lobbyingkampanjen skedde i nära samarbete med såväl Kubal som EN+, vilka även hölls informerade av Regeringskansliet.
Lindes och Dambergs arbete fick utdelning då USA år 2019 hävde sanktionerna mot EN+ och Kubal. Sedan invasionen av Ukraina har dock EU satt Deripaska på sina sanktionslistor eftersom han äger företag som tillverkar vapen och materiel till den ryska krigsmakten (SVT 10/4).
Det är precis sådan undfallenhet mot den ryska regimen som har frestat Putin att invadera Ukraina. Detta vet ukrainarna själva mer än väl. Nyligen fick till exempel Tysklands president Frank-Walter Steinmeier ställa in ett besök till Kiev, efter att den ukrainska presidenten Volodymyr Zelensky förklarade honom ovälkommen. Detta på av Steinmeiers långtgående stöd för gasledningen Nordstream 2.
Har även Sveriges regering riskerat ukrainarnas liv och säkerhet för att rädda ekonomiska intressen? Det vill inte Ann Linde svara på utan har i stället skickat fram utrikeshandelsministern Anna Hallberg, trots att hon inte tillträdde förrän efter lobbyingkampanjen var över. Det duger inte. Ann Linde måste lägga korten på bordet. Därtill krävs försäkringar om att varken hon eller övriga statsråd har gått andra oligarkers intressen. Annars kan det snart vara Ann Linde som är ovälkommen i Kiev.