Ett aktuellt exempel är den omdebatterade rapport som Amnesty släppte om kriget i Ukraina. I den kritiseras de ukrainska försvararna för att de grupperar sina trupper i anslutning till civil bebyggelse. Amnesty menar att detta strider mot krigets lagar och beskriver till och med civila förluster i de ryska angreppen som en följd av ukrainarnas försvarsställningar.
Amnestys kritik är dock juridiskt tveksam. Som bland andra folkrättsexperten Ove Bring påpekat är det inte kategoriskt förbjudet för kombattanter att använda sig av civila byggnader för skydd. Sådana situationer uppstår i en konflikt (GP 5/8).
Men den mest centrala kritiken mot Amnestys rapport handlar om moral. Amnesty skyller ju våldet på den som bara försöker freda sig. Ryssland är angriparen i det pågående kriget. Det är Ryssland som genom sina attacker bestämmer var strider ska rasa och våldshandlingar ske. Om inte Ryssland invaderat Ukraina hade ukrainarna inte behövt upprätta några försvarsställningar.
På operationell nivå har den ryska militärledningen visat att den är oberörd inför civila förluster. Precis som i Tjetjenien och i Syrien använder ryssarna ödeläggelse av civil bebyggelse som taktik. Att då säga att ukrainarna inte ska försvara sådan bebyggelse är knappast rimligt.
På politisk-strategisk nivå är den ukrainska civilbefolkningen i sig ett mål för Kreml. Målet med kriget är att förstöra den ukrainska nationen och införliva dess territorium i det som beskrivs som det historiska Ryssland. Civilbefolkningen ses som ett problem. Barn från ockuperade områden kidnappas och skickas till Ryssland för att russifieras. Den ryska propagandan talar öppet om behovet av att utrota människor.
Angriparens politiska mål och det faktum att Ukrainas försvarskrig handlar om existens måste rimligtvis vägas in när någon utomstående som Amnesty International vill sätta sig till dom. Vilka alternativ förutom att slåss eller dö har ukrainarna?
Man skulle kunna jämföra med det polska upproret i Warszawa 1944. Skulle polackerna avstått från att försöka kasta ut de tyska ockupanterna av rädsla för civila förluster? De civila utsattes ju för våld oavsett man gjorde motstånd eller ej. Vad Amnesty International hade tyckt kan vi gissa oss till.
Vad har då Amnestys rapport fått för följdverkningar? Jo, ryssarna började omgående använda den i sin propaganda. I rapporten har de fått ett dokument från en välkänd västerländsk organisation som legitimerar deras angrepp på civila mål. Ukrainarna är förstås bestörta. President Zelensky har fördömt rapporten och ordförande i Amnesty i Ukraina har avgått i protest.
Svenska Amnesty har tråkigt nog sagt att de står bakom rapporten (SvD 6/8). Därmed är Amnesty inte längre något alternativ för oss som anser att det ukrainska folket har rätt att försvara sig.