Det vore knappast första gången som ledarsidan skickar upp testballonger åt Socialdemokraternas partiledning. Den partiledning som, enligt källor till SvD (13/4), vill lämna in en ansökan till alliansens toppmöte i Madrid den 29–30 juni.
Det är en god utveckling som stärker Sveriges säkerhet. Tyvärr finns tendenser som riskerar att underminera säkerheten, då både S och SD vill ställa särskilda krav för vårt eventuella medlemskap.
SD framhåller (SvD 11/4) att Sverige inte bör samarbeta med Turkiet och inte förbinda oss att skicka trupper till krig Sverige inte är del av. Det är oklart varför Turkiet skulle godkänna en svensk ansökan med sådana stipulationer. Men även om så sker, underminerar inställningen själva grunden för försvarsalliansen: försvarsgarantin. Poängen är att medlemsstaterna förbinder sig att hjälpa varandra vid angrepp, även om konflikten inte berör dem själva. Vi förväntar oss hjälp från bland annat Turkiet och måste då ställa upp om landet behöver oss.
Därtill har Ukrainakriget visat att det är bättre att ha även osympatiska regimer på vår sida. Trots Erdogans avoga inställning till Väst har han stängt Bosporen för krigsfartyg, vilket gör att Ryssland exempelvis inte kan ersätta Svartahavsflottans flaggskepp RFS Moskva som nyligen sänktes.
Socialdemokraterna å sin sida vill i stället ha garantier att varken kärnvapen eller Natobaser kommer placeras på svenskt territorium. I sak är kravet onödigt eftersom alla medlemmar redan i nuläget kan säga nej till båda. Men om vi fick en separat försäkran skulle det dels skicka signalen att Nato-medlemmar annars är underställda USA, vilket spelar Putins propaganda i händerna. Dels skulle det försämra svensk säkerhet om vi i framtiden ändrar oss.
Att ha Nato-trupper stationerade exempelvis på Nordkalotten skulle stärka deras stridsförmåga i arktiska förhållanden. Vilket naturligtvis skulle vara till större hjälp i en krigssituation. Trupperna kan även agera avskräckande och garantera att andra länder faktiskt kommer till vår hjälp, då deras soldater skulle stå i första ledet.
Likaså är det inte otänkbart att säkerheten i Europa, och därmed för Sverige, i ett visst läge skulle stärkas av att stationera kärnvapen på svenskt territorium. Att då redan på förhand att uteslutit den möjligheten vore klart otaktiskt. I praktiken skulle alltså de socialdemokratiska kraven skapa destabiliserande luckor i försvaret av Europa.
Skälet till att många parter nu vänder om Nato är att säkerhetsläget kraftigt har förändrats. Därför vore det något ironiskt att ställa krav som förhindrar liknande omsvängningar i framtiden. Det enda som är säkert om säkerhetsläget i framtiden, är att det kommer förändras.