För över fyra år sedan nu ställde dåvarande ordföranden för Svenskt Näringsliv, och tidigare vd för Scania, Leif Östling frågan ”vad fan får jag för pengarna?” i Uppdrag granskning. Trots att formuleringen då mötte främst gyckel i offentligheten talade den för många. Tyvärr har svaret sedan dess blivit allt mindre självklart.
Därför lanserar Östling en egen kommission för att granska vad våra skattepengar går till. I en debattartikel i DN (20/11) drar han upp ramarna för arbetet och hur problemen ser ut. I synnerhet pekar han ut offentliga upphandlingar inom kommuner och regioner samt sjukvården.
Just sjukvården är ett sorgligt exempel på de större problemen. Som Östling påpekar har Sverige fler läkare och sjuksköterskor per invånare än de flesta EU-länder och är en av medlemmarna som lägger mest pengar på vården. Ändå har vi lägst antal patientmöten och några av de längsta vårdköerna. Det handlar alltså om systemfel i hur skattemedel används.
Felaktiga prioriteringar av resurser har inte minst visat sig under den pågående krisen inom förlossningsvården. Trots att det finns tillräckligt många utbildade barnmorskor i landet totalt sett finns för få inom slutenvård vilket skapat en ohållbar arbetssituation. Liknande problem riskerar även att uppstå i andra delar av vården.
Nyligen varnade Magnus Isacson, ordförande för Svensk förening för allmänmedicin, i en debattartikel (Aftonbladet 22/11) för brist på allmänläkare i primärvården. Det utbildas visserligen fler ST-läkare i allmänmedicin men det finns inte resurser att anställa dem, menar Isacson.
Vad läggs då pengarna på om inte för att anställa fler allmänläkare i primärvården eller ge barnmorskor en god löneutveckling? Ett svar ger Mattias Belting, överläkare på Skånes universitetssjukhus. I en replik tycks han försöka gå i polemik mot Leif Östling (DN 21/11), men påvisar snarare samma problem som Östling.
Belting fokuserar på hur olika typer av konsulter säljer mer eller mindre värdelösa tjänster till den offentliga sektorn, såsom journalsystem och it-lösningar. Till dessa kan man gärna lägga alla former av marknadsföring, policyutveckling och ledarskapskurser. Liknande tjänster ligger som en våt filt över stora delar av välfärden.
Grundfelet, menar Belting, är dock styrsystem från näringslivet, så kallat New public management. Det har han rätt i, men av fel skäl. Även det privata näringslivet har förlorat effektivitet på grund av liknande styrmodeller och inköp av konsulttjänster. Därför rör sig inte minst fordons- och maskinindustrin numer bort från sådana idéer.
Östlings kommission kan bidra med ett verkningsfullt perspektiv som behövs i den offentliga sektorn. Vi bör alltid kunna lita på att vi får god välfärd för pengarna.