I det offentliga samtalet råder idag nästintill konsensus om läsningens betydelse. Flumpedagogerna som medvetet dömde ut läsning tiger. Vi vet numer att god läsförståelse och läsvana är nödvändig för att kunna tillgodogöra sig information, utbilda sig och delta i det demokratiska samhället. Politiker, rektorer och lärare – alla sjunger läsningens lov.
Men hur ser det egentligen ut i skolorna? Lagom till årets höst- och läslov kommer en nedslående rapport från Skolinspektionen. I en granskning av det läsfrämjande arbetet i grundskolan finner myndigheten att hälften av de undersökta skolorna saknar systematiskt arbete för att öka barnens läsförståelse. Den läsundervisning som förekommer är ofta tack vare enskilda lärare – eldsjälar som en del elever har tur att träffa på. Många skolor saknar bibliotek och det verkar också som att elever läser mindre ju högre upp i åldersklasserna de kommer. Klart är att läsning inte är prioriterat i schemat.
En färsk studie från högskolan Dalarna ger en ännu dystrare bild (Ämnesläraren 17/10). Den visar att det inte bara är bokläsandet som sjunker. Bara hälften av eleverna i årskurs nio läser enligt undersökningen minst en sida sammanhängande text – på papper eller skärm – under en skoldag. Så sent som 2007 var det fortfarande sju av tio. Skönlitteraturen har enligt samma studie gått ned ännu snabbare. År 2007 läste sex av tio sjätteklassare mer än en sida skönlitteratur per dag. Idag är det färre än två av tio.
I en studie från Internetstiftelsen förra året svarar bara hälften av mellanstadieeleverna att de läst en pappersbok under de senaste tolv månaderna. Bland högstadie- och gymnasielever var det bara fyra av tio.
För många av oss vuxna som inte jobbar i skolan är de här siffrorna förvånade. Vi förutsätter att skolbarn kontinuerligt får läsa böcker som en del av undervisningen. Vi tror att det är i skolan precis som när vi gick där. Många av oss har nog till och med svårt att föreställa oss klassrum utan böcker och skoldagar då man aldrig läser text. Bokens uttåg ur skolans värld är en samhällsförändring som skett väldigt fort och som de flesta vuxna inte är medvetna om.
Alla skolor ser förstås inte likadana ut. Bakom statistiken döljer sig stora skillnader. En del skolor jobbar aktivt med lästräning medan andra inte gör det. Risken för ett A- och B-lag är uppenbar.
Årets läslov ger därför anledning till reflektion och eftertanke. Ett samhälle där bara 20 procent av skoleleverna utvecklar läsvana kommer knappast vara konkurrenskraftigt eller jämlikt. Hur ska barnen som inte får läsa tillräckligt i grundskolan och gymnasiet sedan kunna klara högre utbildning? Att öka inslaget av läsning borde vara ett prioriterat mål för svensk skola. Det är inte bara vara på loven som barnen ska läsa.