Men verkligheten visar att systemet fungerar dåligt. En närmare titt på relationen mellan Folkhälsomyndigheten och Statens medicinsk-etiska råd, Smer, visar detta tydligt.
När det kom till frågan om vem som skulle få prioritet i vaccinationskön, var det naturliga att diskutera frågan med statens medicinsk-etiska råd. Göran Collste, sakkunnig i Smer, uttryckte då sin förvåning över att rådet inte kontaktades.
Det var i och för sig inget nytt. I början av pandemin valde Folkhälsomyndigheten en säregen strategi i hanteringen av det nya viruset. Strategin rymde många etiska frågor, som hur man skulle väga olika värden som frihet, trygghet, mänskliga liv, folkhälsa och ekonomin. Även här var Smer snabbt ute med att publicera en utredning, med titeln ”Etiska vägval i en pandemi”. Folkhälsomyndigheten struntade regelmässigt i detta.
Exakt samma sak pågår just nu – bara att det nu rör sig om vaccinpass. Även här var Smer ute i god tid. Redan i februari publicerades en minutiös utredning i frågan om vaccinpass. Smer var till och med ute i medierna, med en debattartikel i Svenska Dagbladet om ämnet. Även här gick Folkhälsomyndigheten sin egen väg, utan så mycket som en vink till Smers utredning. Regeringen har nu fått kritik för att inte ha rådfrågat Smer innan de införde regler om vaccinpass (10/12).
På 90- och tidiga 2000-talet var profilerade sig Kristdemokraterna i etiska frågor. Både Alf Svensson och Göran Hägglund var flitigt engagerade i den etiska debatten, vilket ledde till bistra debatter med bland andra filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö. Engagemanget ledde till att KD lyckas sätta sin prägel på den svenska lagstiftningen i medicinsk-etiska frågor, genom att forma den statliga plattformen för resurstilldelning inom vården år 1997.
Mer än tjugo år efter, verkar frågan fullständigt bortglömd. Ingen – inte ens inom borgerligheten – verkar speciellt bekymrad över att den offentliga sektorn struntar i etiska utredningar som bör vägleda dem bland vanskliga etiska balansgångar. Och ingen verkar bry sig att makten över de etiska råden har delvis förvärvats av etiker med utilitaristiska och människovärde-fientliga agendor.
Vi kan inte ha en stat som tar beslut rent pragmatiskt utan att ta hänsyn till etiska frågeställningar. Etiska råd, men framför allt en etisk debatt, behöver få en större roll i svensk politik.