För två år sedan spådde myndigheten att det skulle saknas 45 000 lärare och förskolelärare år 2035. Nu menar Skolverket att det bara kommer att saknas 12 000 lärare.
Utbildningsminister Anna Ekström (S) kommenterade att hon var glad över att lärarbristen nu var ett mindre orosmoln. Samma vecka gick regeringen ut med en satsning på ytterligare förkortat snabbspår för dem med akademisk utbildning som vill växla till läraryrket.
Gott så. En av de största utmaningarna för svensk välfärd verkar därmed vara någorlunda under kontroll. Dessutom lägligt till ett valår. Men stämmer kalkylen verkligen?
Inte enligt Svante Tideman, som är förste vice ordförande för Lärarnas riksförbund. När han intervjuades av tidningen Skolvärlden avfärdade han Skolverkets nya beräkningar som glädjesiffror.
Skolverket räknar nämligen in 25 000 obehöriga lärare som på något sätt förväntas bli behöriga under perioden fram till 2035. Det kan i praktiken visa sig svårt då nästan hälften av de obehöriga lärare som jobbar i svensk skola har inte mer än gymnasieskola i bagaget. Att bli riktiga lärare skulle för dem ta 4–5 år. Ingenting har förändrats som gör att de vuxna som jobbar i skolan och hittills inte valt att vidareutbilda sig skulle ha större incitament att det göra det nu. Gruppen kan inte heller använda det snabbspår som regeringen har föreslagit.
Lärarnas riksförbund ser därför att den verkliga lärarbristen år 2035 kommer vara runt 37 000 utbildade lärare och förskolelärare. Och det är ett ganska stort moln på den ljusblå svenska himlen.
Den politiska nyheten i detta är att Skolverket hjälper Anna Ekström (S) under ett valår med att mörka den verkliga lärarbristen. Det är inte ett gott betyg för de socialdemokratiska regeringarna att de inte har lyckats att minska lärarbristen under de sju år den haft makten. Snarare har situationen med många obehöriga vuxna i skolan normaliserats. Idag saknar 30 procent av de anställda i högstadiet lärarbehörighet liksom 20 procent av de anställda på gymnasiet.
Om S-regeringen i praktiken tänker acceptera situationen innebär det att man kringgår skollagen. Den ger eleverna rätten att undervisas av lärare som är behöriga att undervisa i sitt ämne. Det är så frågan om behörighet i skolan bör ses: Som en rättighet för barn och ungdomar att få kvalitetssäkrad undervisning.
Socialdemokraterna verkar i stället se det hela som en sifferexercis där det viktiga är statistiken och inte vad som gömmer sig bakom sifforna. De politiker som på allvar vill ta sig an frågan måste gå på de grundläggande förutsättningarna för lärarprofessionen: lön, arbetsmiljö, arbetstid och autonomi, inte minst i förhållande till föräldrar.
Först när skolan blivit en mer attraktiv arbetsplats för vuxna går det att lösa lärarbristen.