Frågan om ett svagare strandskydd har varit på den politiska agendan sedan Januariavtalet. Det var ett av Centerpartiets krav för att delta i samarbetet och resulterade i en utredning som blev färdig i fjol. Efter regeringskrisen i somras lyfte Centerpartiet åter fram utredningens förslag som ett av sina tre krav för att låta Socialdemokraterna bilda regering.
Efter förhandlingar mellan Centern och Miljöpartiet presenterade regeringen slutligen ett förslag som skickades till Lagrådet (12/11). Som man kunde förvänta sig blev resultatet en kompromiss. Liksom i utredningen är tanken att kompensera lättnader på landsbygden med starkare skydd runt tätorter. Det kanske inte blidkar fastighetsutvecklare eller de mest principiellt hårdnackade strandskyddsmotståndarna, men försöker ändå åtgärda ett av de största problemen.
De flesta människor som stödjer strandskydd i någon form gör det vanligen av samma skäl som det ursprungligen infördes. Att värna allemansrätten och allmänhetens tillgång till viss natur. Men den natur som då åsyftas är i princip alltid badstränder. Det är dit man vill kunna gå för att ta sig ett dopp, vandra längs stranden eller lägga till för natten.
Problemet är att dagens strandskydd också gäller för vatten som ytterst få har något intresse av att bevara av friluftslivsskäl. Såsom gölar, bäckar och diken. Skyddet har därigenom skapat påtagliga olägenheter för många lantbrukare som behöver nyttja sin mark.
Därför föreslår nu regeringen lättnader för sådana vattendrag och vattensamlingar, främst att så kallade strandnära utvecklingsområden ska införas. Inom dessa ska strandskyddet kunna upphävas. Områdena ska kunna pekas ut av kommunerna i sina översikts- och detaljplaner.
Det är dock i detaljerna kring förslaget som problem uppstår. För att mark ska klassas som strandnära utvecklingsområden måste det uppfylla tre kriterier som av många remissinstanser bedömdes som vaga. Alltså är det oklart hur de kommer tolkas. Därtill är det fortfarande länsstyrelsen som är bedömningsinstans när en kommun vill upphäva strandskyddet i ett utvecklingsområde.
Att länsstyrelsen skulle göra en generös tolkning tycks osannolikt i många delar av landet, medan de länsstyrelser som faktiskt tar hänsyn till lantbruket vanligen redan har utfärdat dispenser. Dessutom införs krav på fri passage till vattnet även då strandskyddet upphävs, där de vanliga reglerna om 100 meters skydd fortfarande gäller.
Länsstyrelsen får också rätten att på egen hand införa strandskyddsområden vid små sjöar och vattendrag om det är särskilt påkallat. Sådant beslut träder i kraft omedelbart, även om det överklagas.
Det är alltså långt ifrån säkert att regeringsförslag i praktiken kommer lätta strandskyddet på landsbygden, samtidigt som starkare skydd införs på andra platser. Det är svårt att se detta som en seger för Centern.