Fri handel är en av de främsta orsakerna till mänsklighetens framåtskridande under de senaste 100 åren. Därför var förhoppningarna höga när Kina anslöt sig till det internationella handelssystemet genom medlemskap i Världshandelsorganisationen, WTO, 2001. Tyvärr har förhoppningarna inte uppfyllts.
Under den 20 och 22 oktober var det Kinas tur att genomgå WTO:s återkommande granskning av ländernas handelspolitik. Flera länder, bland andra Australien, Kanada, USA och Storbritannien, liksom EU, kritiserade Kina för orättvisa handelsregler (Reuters 20/10). Anklagelserna rör att landet inte har meningsfullt öppnat sin inhemska marknad för utländsk konkurrens, dess subventionering av industrier och favorisering av kinesiska statliga bolag.
Detta är i princip första gången som västländer agerar officiellt mot kommunistpartiets beteende. Vid en första anblick kan det verka som att den ökade handeln varit enkom positiv, fler och billigare varor ökar ju vårt välmående även i Sverige. Men det handlar inte bara om vad man ser, de direkta följderna, utan även om det man inte ser, alltså hur utvecklingen kunde ha gått om vi hade gjort annorlunda.
Telekombolaget Huaweis framväxt under det senaste decenniet tjänar som ett typiskt exempel. Dess inträde på den internationella marknaden ledde till en omfattande utslagning av konkurrerande företag. Huawei kunde leverera produkter av hög kvalitet till lågt pris. Detta berodde delvis på kompetens inom företaget, men också på grund av den kinesiska statens aktiva stöd.
År 2006 införde exempelvis de statliga nätverksbolagen China Mobile och China Unicom en ”köp lokalt”-strategi. Det ledde till att Huawei, och det statligt ägda bolaget ZTE, gick från att tillsammans ha 13 procent av den kinesiska 2G-marknaden år 2007 till 37 procent 2008. Främst på bekostnad av huvudkonkurrenten Ericsson.
Wall Street Journal har rapporterat (25/12-19) att den kinesiska staten också har stöttat Huawei med 75 miljarder dollar, motsvarande 700 miljarder kronor, i direkta och indirekta subventioner. Något som möjliggjort de låga priserna.
Hur telekommarknaden skulle ha sett ut utan dessa stöd kan vi inte veta. Men genom att hålla sina egna företag under armarna har Peking-regimen kunnat slå ut företag från andra länder. Det är inte osannolikt att vi därför har gått miste om effektivare och mer högkvalitativa produkter, vid sidan av arbetstillfällen. Stöden skulle ju inte behövas om de kinesiska bolagen kunde konkurrera på lika villkor.
Tyvärr lär kommunistpartiet under en överskådlig framtid knappast sluta missbruka handeln för att främja sina politiska intressen. Därför är det välkommet att Västvärlden nu sätter hårt mot hårt och inte låter sig utnyttjas. Så länge den kinesiska staten underminerar konkurrensen är öppen handel med Kina varken möjlig eller önskvärd.