Exempel på det gavs i Aftonbladets partiledardebatt (17/8) där särskilt fokus lades på problemen i förorten. Ämnet är tyvärr alltjämt aktuellt då Sverige ligger i topp när det gäller antalet skjutningar i Europa, med 43 döda hittills i år. Just förebyggande åtgärder var en aspekt som tog mycket utrymme i partiledarnas inlägg.
En sådan insats som lyftes var behovet av en stark socialtjänst, något som både Socialdemokraterna och Centerpartiet påtalade. Liberalerna vill till och med införa en “ny socialtjänstlag” för att “kunna gripa in tidigare och tidigare”. Även Moderaterna vill satsa på socialtjänsten som ett sätt “för att komma in i kriminella familjer tidigt”.
Detta är i linje med vad journalisten Johanna Bäckström Lerneby skildrar i reportageboken Familjen (2020). En av statens mest nyttjade strategier i kampen mot organiserad brottslighet är just omhändertagande av barn till familjer i förorten. I bokens fall blir ett litet barn omhändertaget på grund av föräldrarnas kopplingar till kriminella nätverk. Men det har också en baksida, där barnen blir brickor i ett politiskt spel.
Alltför ofta verkar politiken tänka sig en sorts konfrontation mellan socialtjänsten och familjerna i förorten. Liberalernas prat om att “gripa in tidigare och tidigare” kompletteras med konkreta förslag (GP 9/8). Alla tvååringar som inte går i förskolan borde språktestas. De som inte klarar provet måste skickas till obligatorisk förskola – annars kommer barnet att omhändertas. Staten och föräldrarna spelar på två olika sidor.
Ett annat sätt att se på saken presenterades av Kristdemokraterna. Partiledaren Ebba Busch (KD) betonade att: “Vi måste börja med familjerna. Mammor och pappor som sätter gränser och får stöd i att sätta gränser.” Man måste samarbeta med familjerna, inte aktivt arbeta mot dem.
Man kan dock fråga sig om Busch har rätt om att föräldrarna faktiskt vill samarbeta. Har klyftan mellan stat och medborgare växt sig för stor för att föräldrarna ska gå med på en utsträckt hand?
Men det räcker att se på mödrarnas manifestationer förra året, mot skjutningarna i förorterna, för att se på viljan till förändring från föräldrarnas håll. (DN 30/9-21) Denna typ av initiativ riskerar att rinna ut i sanden om de inte från politikens håll får rätt “stöd att sätta gränser”.Genom att bygga upp tillit mellan familjerna och staten har just socialtjänsten ett viktigt ansvar. Det måste bli en myndighet med förtroende hos folket, snarare än ett redskap för tvång och politisk utpressning.