Knappt hann sorgen efter attentaten i Paris mot en judisk livsmedelsbutik och satirtidningen Charlie Hebdo lägga sig förrän det var dags igen. I lördags iscensattes ännu ett välplanerat attentat mot såväl yttrandefriheten som det judiska samfundet. Denna gång i Köpenhamn.
En man beväpnad med automatvapen anföll ett debattmöte där bland annat den svenske konstnären Lars Vilks och Frankrikes ambassadör deltog. En man dödades och flera poliser skadades. Mannen flydde och attackerade under natten synagogan på Krystalgade. En judisk man som vaktade dörren till lokalen där en bar mitzwa firades blev kallblodigt ihjälskjuten och ytterligare två poliser skadades. Gärningsmannen sköts ihjäl på söndagsmorgonen när polisen försökte gripa honom.
Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt (S) var under en pressträff på söndagsförmiddagen föredömligt tydlig med att sådana här attacker inte bara riktar sig mot dem som nyttjar yttrandefriheten till gränsen, eller mot dem som har judisk härkomst. Attentaten är riktade sig mot hela samhället. Men även att mycket fortfarande är oklart kring attackerna i Köpenhamn.
Agerade gärningsmannen helt på egen hand eller ingår han i ett större nätverk som har hjälpt till att planera attackerna? Har han varit utomlands och stridit, till exempel i Syrien eller Irak? Det är viktiga frågor som kommer att nystas upp under polisens arbete som kommer att följa. Under söndagen anhölls en man misstänkt för medhjälp vid attentaten men mer än så var inte känt när detta skrevs.
Men även om mycket är okänt är somligt också väldigt tydligt. Helgens attacker följer ett bekant mönster. Precis som vid attentaten i Paris, och åtskilliga andra attacker i Europa de senaste åren, är måltavlorna långt ifrån slumpmässiga.
På sin blogg hänvisar Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundsson till de norska forskarna Brynjar Lia och Anne Stenersen som har gått igenom europeiska jihadisters tillvägagångssätt. De skriver att de normala målen faller in i tre kategorier: institutioner, konstnärer och politiker som uppfattas som anti-islam; militära mål, framför allt militär personal på offentliga områden; och till sist judiska mål.
Forskarnas slutsatser förefaller alltjämt hålla och mönstret har de senaste veckorna blivit om möjligt än klarare. Det är värdefull kunskap inför det fortsatta arbetet mot den här sortens attentat.
Det öppna samhället måste bestå. Det kommer att kosta och det får det göra. Samhället behöver tryggas från alla sorters våld. Man ska kunna gå ut på stan utan att vara rädd. Man ska kunna ha vilken tro som helst utan att vara rädd. Och man ska kunna säga vad man tycker utan att vara rädd.
Striden om det öppna samhället är inte en strid mot islam, eller mot muslimer. Det är en strid mot dem som använder en religiös ideologi för att rättfärdiga mord, våld, hot och fruktan. Den kommer att kräva alla goda krafters medverkan.
Danmarks kamp är även vår, och alla andra öppna samhällens. Den får inte förloras.