Trots en global samverkan så har viruset lyckats sprida sig så pass att det under överskådlig tid inte finns något realistiskt hopp om att utrota det. Därför måste vi i stället lära oss att leva med det.
Danmark har nyligen aviserat att de inom kort kommer slopa samtliga covid-restriktioner. Detta sker till följd av att landets Epidemikommission beslutat att sluta klassa covid-19 som en samhällsfarlig sjukdom efter den 5:e februari. Vi borde överväga detsamma i Sverige.
Vardagen innan pandemin kommer sannolikt inte tillbaka. Vi kommer behöva ta större ansvar för vår och andras hälsa. Att inte resa medan man känner sig sjuk, eller gå till jobbet trots förkylning, bör förbli normen. I den mån det är möjligt så är arbete hemifrån vid lindriga sjukdomssymptom något som bör fortsätta. Utsatta grupper kommer behöva fortsätta att vaccinera sig mot covid-19, på samma sätt som man vaccinerar sig mot säsongsinfluensan. På detta vis kan vi röra oss tillbaka till en vardag, även om det inte blir precis som livet innan pandemin.
De ekonomiska skador som pandemin medfört har varit katastrofala. Butiker och restauranger har tvingats stänga, det råder stor personalbrist och den globala logistikkedjan har tagit stryk. Detta syns både i Europa och i USA, där varupriser behövt höjas till följd av återkommande brister i både produktion och leverans. Detta kan fortfarande bli mycket värre, och kommer sannolikt att bli det om restriktionerna fortgår.
Vi måste ha respekt för det lidande som pandemin åsamkat samhället. Många har tvingats se nära och kära insjukna och dö i sjukdom, och sjukhus- och vårdpersonal har gått på högvarv i över två år. Det var motiverat att önska restriktioner för att hejda smittan när det först begav sig, innan vi visste virusets potential och innan vi hade vaccin för att bekämpa det. Men även restriktionerna har orsakat lidande, om än i annat slag.
Förutom smärtan från att se sitt livsverk förstört, såsom ett familjeföretag, så har även dessa restriktioner medfört social isolering. Ensamhet kan vara nog så plågsamt. Att vara inlåst i sitt hem, utan möjlighet till sociala aktiviteter eller ens ett normalt högtidsfirande med familj och vänner är även det ett trauma. Exempelvis högskolestudenter som började studera hösten 2019 har nu snart sin kandidatexamen, men har endast upplevt en termin av ett någorlunda normalt studentliv.
Därför var Lena Hallengrens besked (26/1) att restriktionerna tidigast kan hävas om två veckor, och bara om smittspridningen minskar, en besvikelse.
Vi behöver lämna paniken bakom oss. Viruset är här för att stanna, men vi är inte längre på okänd mark. Vi vet mycket mer om det och vi har medel för att bekämpa det. Därför bör vi inspireras av Danmark, och hitta sätt att bygga en ny vardag – med covid-19.