Förhoppningen enligt Centerpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Martin Ådahl, som är en av de ansvariga för arbetet, är att skapa en mer kostnadseffektiv, resultatinriktad och transparent myndighet.

Många vill att omstruktureringen ska ske, vi minns ju valrörelsen 2018 då både allianspartierna och Sverigedemokraterna förespråkade en förändring. Men få verkar i slutet av dagen vara sugna på att lägga ner en av landets tyngsta myndigheter. Motståndet mot omstruktureringen verkar också skapa nya allianser. Moderaterna dömer ut projektet som en ”experimentverkstad”, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är kritiska mot tidsplanen och Vänsterpartiet är föga förvånande kritiska mot privatiseringen i sig.

Är kritiken befogad? Ja, till viss del. Omläggningen av Arbetsförmedlingen görs med dålig timing. Sverige är på väg in i en lågkonjunktur varpå behovet av effektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer bli större. Dessutom håller både det politiska och organisatoriska ledarskapet utanför och i myndigheten på att bytas ut. Generaldirektören för Arbetsförmedlingen, Mikael Sjöberg, lämnar sitt uppdrag i vår och tidigare arbetsmarknadsministern Ylva Johansson har lämnat regeringen för EU-kommissionen.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg varför de tidigare allianspartierna och Sverigedemokraterna gick till val på att lägga ner Arbetsförmedlingen – den fungerar dåligt. År 2018 hade Arbetsförmedlingen en budget på 77 miljarder kronor men blev trots det, återigen, utsedd till myndigheten med lägst förtroende bland svenska folket. De senaste åren har dessutom cirka 80 regionalkontor lagts ner runt om i landet. Kompetenta medarbetare har lämnat, vilket inte heller bådar gott för den kommande omstruktureringen.

Men framförallt är problemet att partierna som ingått i Januariöverenskommelsen rört ihop vad privata aktörer gör med vad Arbetsförmedlingen bör göra. Privata aktörer har redan i dagsläget hand om arbetssökande för många människor som kan, vill och har kompetens att få jobb på svensk arbetsmarknad. Arbetsförmedlingen tar i stort hand om dem som blir kvar. Jobb- och utvecklingsgarantin är ett av deras program som vänder sig till den här gruppen med syfte att hjälpa dem tillbaka in i arbetslivet. I praktiken är det lika mycket ett incitament att över huvud taget komma ur sängen på morgonen samt att hålla långtidsarbetslösa borta från ett kravlöst bidragsberoende och utanförskap.

Visst finns det lösningar för hur långtidsarbetslösa kan hamna i sysselsättning även efter omorganiseringen. Men omstruktureringen av Arbetsförmedlingen är inget Alexanderhugg. Risken är att Arbetsförmedlingens viktigaste uppdrag hamnar hos socialförvaltningen. Faran är att vi får en situation mer dysfunktionell än den som redan är.