Det kan tolkas som att politikerna i kommunstyrelsen inte har några avsikter att sluta med de ”marknadsföringsbidrag” till elitklubbarna, vilka inte är i linje med de föreslagna riktlinjerna.
Det är hur som helst sorgligt att de folkvalda inte har större respekt för medborgarnas pengar än att de vill behålla möjligheten att använda dem som de vill. Och att de i så fall anser att elitidrottsmän och dess supportrar har större rätt till pengarna än de som har jobbat ihop dem.
Vad som stärker bilden är det något barnsliga följduppdraget från kommunstyrelsen där förvaltningen ska återkomma med ”exempel på minst tre föreningar som kan komma ifråga för stöd”. Antingen har kommunstyrelsen inte förstått. Eller så förstår de mycket väl och vill ha en ursäkt för att ändå fortsätta gynna sina favoritklubbar. ”Titta här – förvaltningen har ju angett dessa klubbar som exempel på vilka som kan få stöd.” Svaret på vilka föreningar som kan få stöd beror givetvis på vad man menar med stöd. Menar man bidrag är svaret alla föreningar – på lika villkor. Menar man ”marknadsföringsbidrag” är svaret noll föreningar.
Att alla partier synes stå bakom det här väcker frågor om vilka skillnader och konfliktlinjer som egentligen finns mellan lokalpartierna. Det är en fråga som också börjar bli alltmer aktuell då de snart går in i en valrörelse.
I dag har vi en situation där alla partier utom de tre till höger på ett eller annat sätt understödjer och möjliggör kommunens S-styre. Gränslinjen för dem som vill ha ett nytt styre går mellan M/KD/SD och övriga sju partier.
För att det ska spela någon roll med ett skifte i styret så krävs dock att det finns tydliga alternativ till dagens politik. Visst finns där skillnader, men de är inte överdrivet stora. KD och SD har markerat mot södra infarten, men alla partier i mitten och höger är beredda att ta hundratals miljoner från kommunmedborgarna för att skapa ett monument i form av en södra infart. M har en utpräglad näringslivsprofil, men vill lite för ofta gynna enskilda företag och lite för sällan gynna den fria marknaden. Högerpartierna har börjat bita ifrån angående den kommunala konkurrensen, men ingen säger nej till den helt.
När friskolor vill etablera sig så skriver några partier kommentarer om att de ställer sig positiva till privata alternativ, men skriver ändå under på att nya privata skolor vore dåligt för kommunens skolor och ekonomi. Det är endast ett halvt erkännande av en fri marknad när man villkorar den med att just kommunen inte ska behövs anpassa sig till marknaden.
Och inget liberalt eller borgerligt parti säger nej till modellen med Västervik Framåt, där gratisevenemang slår ut en hel marknad, subventionerade konsulttjänster snedvrider en annan, och där bolaget själv har en monopolsituation som kommunal utförare av tjänster riktat mot andra företag vilka de samtidigt konkurrerar med.
Det finns ett tydligt socialistiskt alternativ i kommunfullmäktige, i form av Socialisterna. Man hade önskat att det fanns ett lika värderingsstyrt och principfast frihetligt alternativ. I dag är det inget parti som vill minska kommunens ekonomi till förmån för skattebetalarnas egen ekonomi.
Frågan är om det är någon mening med att rösta för de som vill ha något annorlunda. Det är något som partierna till höger om S behöver fundera på inför valrörelsen.