Liberalerna var först ut i Almedalen och hade chansen att sätta agendan för resten av veckan. Partiledare Jan Björklund brukar dessutom hålla bland veckans bättre tal. Men möjligheterna försattes, och det rejält.
Björklund skulle ha hållit ett tal om inrikespolitik. Men efter Brexit-omröstningen kände han sig tvungen att ägna sitt tal åt EU och utrikespolitik. Det var ett misstag. Dels fick talet skrivas om med relativt kort varsel, och det märktes. Det var mer eller mindre ett hopkok av partiets minst slagkraftiga budskap.
Sammantaget var Björklunds budskap att vi behöver mer EU, inte mindre. Han gick till och med så långt som att föreslå att ökat EU-samarbete innebär ökad demokrati. Hur tanken på att folkvalda parlament ger upp makt till en mindre transparent organisation med sämre förutsättningar för ansvarsutkrävande och folkligt inflytande går ihop med ökad demokrati framgick inte av talet.
Sverige måste sluta vara EU-medlemmar till hälften, menade Björklund, och fortsatte med att förklara att vi bör gå med i euron och i bankunionen. Det senare förklarades med att det bara är Storbritannien och Sverige som står utanför och i och med Brexit kommer vi framgent vara ensamma om det. Varför det skulle förändra den kvalitativa bedömningen av bankunionen framgick inte heller.
Föga förvånande togs även tanken på ett europeiskt FBI upp igen. Det är dock ett av Björklunds bättre förslag på europaområdet. Den internationella brottsligheten och terroristerna är svåra att hantera för medlemsstaterna. Illgärningsmännen rör sig obehindrat över gränserna och det kan mycket väl vara så att det behövs en gemensam polisorganisation för att effektivt komma åt dessa fenomen.
Det är också den enda delen av Liberalernas EU-politik som framstår som genomtänkt. Partiet för i princip samma politik som EU:s egna institutioner: Ökad hastighet mot målet om ett Europas förenta stater.
Björklund har hängt upp sig på att européerna inte anser att EU har levererat. Därmed anser han att projektet bör fördjupas tills det levererar önskat resultat. Av talet framstod det dessutom som att alltfler områden bör lösas från Bryssel – inklusive jobben. Att Björklund menar att det finns folkligt stöd för detta säger väldigt mycket om partiet han företräder.
Den svenska EU-opinionen är tämligen stabil. Det finns i nuläget inget starkt stöd för att lämna samarbetet, men heller inte för att det ska gå utöver att vara ett samarbete. Dagens ineffektiva, svällande byråkratiska massa är det få som egentligen önskar sig. Att öka Bryssels inflytande över svensk politik finns det inte heller stöd för. Ett mer renodlat EU däremot, som fokuserar på kärnuppgifterna och i övrigt lämnar medlemsstaterna i fred, förefaller ha ett brett stöd inte bara i Sverige utan även runtom i Europa.
Den slutsatsen har dock undsluppit Liberalerna som verkar se ett självändamål i att ge upp så mycket makt som möjligt till Bryssel. Därmed blev partiets dag i Almedalen också blott en försutten chans.