Landstingets vänsterstyre börjar få svårt att upprätthålla bilden av att verksamheten är under kontroll och att ekonomin är i sin ordning.
Inför sommaren stängdes en fjärdedel av länets vårdplatser tillfälligt. När sommaren gick mot sitt slut meddelande landstinget att "viss sommarverksamhet förlängs". Det betydde att de flesta stängda platser förblev stängda. I fredags meddelades ett förslag på ytterligare förlängning fram till årsskiftet. Stängningarna har motiverats med svårigheter att rekrytera personal samt försök att minska beroendet av bemanningsföretag.
Kritiken har bitvis varit hård från patienter, fack, vårdpersonal och avdelningschefer. Brist på dialog och risk för patientsäkerheten är återkommande teman.
Oppositionen har stämt in i kritiken. Det är inte så iögonfallande i sig. Men deras kritik får tyngd av att de redan tidigt i intervjuer och debattartiklar signalerat stor oro för landstingets ekonomi. Och att vårdplatser hastigt skulle komma att dras in om inte den ekonomiska situationen tas på allvar. De senaste månaderna har det blivit något av en daglig rutin att läsa om frustrerade oppositionspolitiker som upplever att de inte når fram till majoriteten. Vare sig med sin problemformulering eller med sin vädjan om samarbete för att lösa problemen.
De styrande har varit otydliga avseende både skälen till och konsekvenserna av neddragningen. I pressmeddelanden och debattartiklar har rekryteringssvårigheter varit den synliga förklaringen. Men på direkta frågor är framkommit att även ekonomin varit ett skäl. Ekonomin går allt sämre och majoriteten behöver därför bli tydligare på detta område.
Majoritetens väl upprepade uppfattning är att vårdtagarna inte blivit lidande av de stängda platserna. Det kan betraktas som ett försök att tona ned problemets omfattning. Men än mer intressant vore om det verkligen är majoritetens uppfattning. Varför har då förändringen inte genomförts tidigare? Och vilka fler verksamheter kan minskas utan att vårdtagarna blir lidande?
Majoriteten har genom att tona ned problemet, undvika dialog med oppositionen och peka på andra orsaker än ekonomin satt sig i en svår sits. Öppnas inte de stängda platserna så står de själva med ansvaret. Och med konsekvenserna.
Landstingsstyrelsens ordförande Anders Henriksson (S) försöker dessutom allt oftare att skjuta över ansvaret för frågan på tjänstemännen. Det är en allt för bekväm inställning från den person som är högst politiskt ansvarig. En permanent stängning kräver ett politiskt beslut. Frågan är hur länge en tillfällig åtgärd kan betraktas vara just tillfällig. Och när det endast blir en begreppslig flykt från ansvarsfrågan.
Det är dags att majoriteten inser att den politiska sommarledigheten är slut och kopplar på ansvarsförmågan. Annars kommer "förlängd sommarstängning" att vara ett uttryck som främst förknippas med landstingsmajoritetens handlingskraft.