Flera fackförbund, pensionärsorganisationer och kvinnoförbund uppmärksammade den 9 september pensionsgapet mellan kvinnor och män. Det är nämligen den dag då kvinnors genomsnittliga pension slutar räcka i förhållande till männens, om utbetalningarna delades upp jämnt över året. I en debattartikel i Aftonbladet kräver organisationerna därför åtgärder för att höja kvinnors pensioner.
Ett knappast orimligt krav då kvinnors pensioner i snitt är 31 procent lägre än mäns. Det beror huvudsakligen på att kvinnor överlag under sitt arbetsliv också tjänar ihop mindre pensionsgrundande inkomst än män gör. Detta eftersom de i högre grad jobbar deltid och i lägre betalda yrken.
Fördelningen av hushålls- och arbetsuppgifter mellan makar kommer sällan kunna vara exakt jämn. Kanske är det inte heller målet. Äktenskapet är inte en affärsuppgörelse utan ett gemensamt liv. Vem som gör vad bör därför utgå från vad som passar varje familj bäst. Att en av makarna då tar ett större ansvar för exempelvis försörjningen är således varken bra eller dåligt i sig.
För att undvika ekonomisk obalans inom äktenskap betraktas ekonomin, som huvudregel, som gemensam. Därför finns arvsrätt mellan makar, därför sker bodelning vid skilsmässa och därför kan frånskilda bli tillfälligt underhållsskyldiga för tidigare makar. Även under äktenskapets gång finns högt ställda krav på att makar ska ha likvärdig levnadsstandard.
Det offentliga pensionssystemet är i detta sammanhang en uppenbar avvikelse. Pensionen är individuell trots att människors beslut om pensionsgrundande inkomst i de flesta fall tas på gemensamma grunder. Det är visserligen möjligt att överföra pensionsrätter för premiepensionen till sin andra hälft, men det är relativt komplicerat. Dels gäller det bara för ett år i taget, dels kan pensionsrätter endast föras över i sin helhet.
Lösningen på problemet borde rimligen vara att betrakta pensionsrätter som vilken egendom som helst. Vid dödsfall skulle då den efterlevande maken ärva icke utnyttjade pensionsrätter, och vid skilsmässa skulle rätterna som tjänats in under äktenskapet fördelas jämnt makarna emellan. Alltså såsom privat pensionssparande fungerar redan i dag. På så vis skulle ingen missgynnas av att ta större ansvar för hushållsarbete på lönearbetets bekostnad.
Det kan trots en sådan reform finnas ojämlikheter i arbetslivet och det är inte omöjligt att pensionsavgiften måste höjas. Men pensionssystemet bör vara anpassat efter hur människors liv faktiskt ser ut. Så länge det inte sker kommer kvinnor fortsätta att ofta missgynnas.