Dags att öka takten på vaccineringen

Först de äldre med hemtjänst och på särskilda boenden, och sedan vårdpersonal. När vaccineringen mot covid-19 inleddes i Sverige den 27 december var det Folkhälsomyndighetens prioriteringsplan som gällde.

I takt med att fler vaccindoser levereras är det rimligt att satsa på en ökad kapacitet, tycker ledarskribenten.

I takt med att fler vaccindoser levereras är det rimligt att satsa på en ökad kapacitet, tycker ledarskribenten.

Foto: Mikael Fritzon/TT

Ledare2021-01-08 04:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Den andra fasen i planen, där bland annat vårdpersonal ingår, beräknades komma igång först i februari. Men det tog inte många veckor innan planen mötte kritik från verkligheten.

Flera regioner, bland annat Skåne, Västra Götaland och Örebro, har bett om klartecken för att få börja vaccinera viss vårdpersonal parallellt med att äldre i fas 1 får sina doser. Detta för att avvärja risken att en stor del av vårdpersonalen skulle smittas av viruset och inte kunna arbeta. Det skulle i sin tur sätta vården under ett ännu större tryck, vilket knappast gynnar någon.

Den 5 januari kom Folkhälsomyndighetens välsignelse – alla regioner får börja vaccinera vårdpersonal tidigare om vårdbelastningen är hög. Det innebar en lättnad även för regioner vars ansvariga inte velat gå emot den nationella planen. Men egentligen borde både Folkhälsomyndigheten och regionerna själva se fördelarna med att vaccinationsplanen kan anpassas efter lokala förhållanden.

En anledning till att prioriteringsordningen har blivit så omstridd är att vaccineringen ska ske under så lång tid. Skillnaden i tid blir då påtaglig beroende på i vilken prioriteringsgrupp var och en ingår. För den som tillhör en riskgrupp men är yngre än 70 år, och därför ska vaccineras i fas 3, kan månaderna innan det är dags vara nog så riskabla och svåruthärdliga.

Om vaccineringen däremot hade skalats upp och kunnat genomföras snabbare skulle inte prioriteringsordningen vara lika konfliktfylld. Skillnaden i tid mellan de olika faserna hade kunnat vara betydligt kortare. Men Sveriges taktik när det gäller vaccineringen har inte inneburit några sådana större satsningar eller förberedelser. I stället har regeringen hänvisat till att vi i Sverige har stor vana när det gäller vaccinationer. Men borde inte den tryggheten vara ytterligare en anledning till att höja ambitionen och vaccinera så många det bara går så snabbt som möjligt?

Andra länder har visat att det går att öka takten på vaccineringen. Israel och Storbritannien är två exempel. Sverige är visserligen beroende av i vilken takt nya doser kommer från den EU-gemensamma beställningen, men i takt med att fler doser levereras är det rimligt att satsa på en ökad kapacitet. Här kan vaccinvanan bara vara en fördel, som minimerar risken för misstag.

De svenska metoderna för att hindra spridningen av coronaviruset har inte fungerat särskilt väl. Vaccinet är av allt att döma det som kan rädda många liv, och det finns därför ingen anledning att ta det överdrivet försiktigt och långsamt.