Matriarkatets tid är nu. Åtminstone inom den kommunala sektorn. Två tredjedelar av höga kommunala tjänstemän och chefer är numer kvinnor, enligt en kommande studie från Göteborgs universitet (SR, 27/6). På lägre chefsnivå är andelen kvinnor ännu högre och om utvecklingen fortsätter spås kommunerna vara helt kvinnodominerade om tio år.
Undersökningen har visserligen bara granskat 50 av Sveriges kommuner men är likväl intressant, då motsvarande undersökning genomfördes 1980. Då var endast en fjärdedel av de höga kommuntjänstemännen kvinnor. Andelen kvinnliga chefer har också ökat inom det traditionellt manliga yrkesområdet teknisk förvaltning och inte bara inom den sociala sektorn, vilket är en indikation på att den gamla ordningen är på väg att rämna.
Frågan är vad regeringen ska göra åt problemet med den galopperande ojämställdheten inom kommunerna. För drygt två år sedan gick justitieminister Morgan Johansson (S) till attack mot börsbolagens styrelser, som enligt honom hade alldeles för få kvinnliga ledamöter. Johansson var till och med beredd att åsidosätta äganderätten då han sade sig vilja upplösa bolag som inte lydde hans påbud om mer jämställdhet, ett uttalande han visserligen snabbt fick backa ifrån. Men regeringen gick vidare med ett förslag till ny lagstiftning om kvotering till börsbolagens styrelser. Nesligt nog sköts förslaget senare ned av Alliansen och Sverigedemokraterna.
Den utlysta undersökningen från Göteborgs universitet skulle dock mycket väl kunna fungera som ny ammunition åt justitieministern i kampen för ökad jämställdhet: givet regeringens tidigare argumentation ter sig kvotering av män till chefspositioner som en given lösning på, vad regeringen borde se som, ett uppenbart strukturellt problem i våra kommuner.
Förutsättningarna att tvinga kommuner till kvotering är dessutom betydligt bättre än att försöka sig på samma sak med privatägda börsbolag. Regeringen har i samband med flyktingkrisen flertalet gånger visat att det kommunala självstyret uppenbarligen är något som vid behov kan kompromissas bort. Om Johansson därtill i stridens hetta var beredd att frångå några av äganderättens grundläggande principer för att öka jämställdheten i den privata sfären, borde inte heller det kommunala självstyret vara fredat.
Ett motargument skulle kunna vara att det är fel att jämföra börsbolagens mahognybeklädda styrelsesalar med kommunernas påvrare sammanträdesrum. Men i verkligheten är det betydligt fler personer som berörs i sin vardag av de beslut kommunala tjänstemän fattar, än av dagordningen i de olika börsstyrelserna. Argumentet för manlig inkvotering ter sig mot den bakgrunden ännu starkare. Eller tycker regeringen att kommunernas verksamhet inte är fin nog för att krav på kvotering ska resas?
Ironin till trots: det klingar väldigt tyst från kvoteringsivrarna i detta fall och kvotering är och förbli en dålig lösning för att öka jämställdheten.