Visst har många kommunanställda haft det extra kämpigt under pandemin, men en generell bonus är fel väg att gå för att belöna, menar ledarskribenten.
Många yrkesgrupper har haft det kämpigt under pandemin. Det ska givetvis ha lön för sitt arbete. Men att det är kämpigt betyder inte att politiker bör besluta om bonusar, som majoriteten i Västerviks kommun nyligen bestämde sig för.
Alla får lika mycket, utefter anställningsgrad. Men en bonus är till sin natur relaterad till en insats. Budskapet med en generell corona-bonus blir att alla kommunanställda slitit lika hårt under pandemin. Så är det givetvis inte. Personer anstränger sig olika mycket. Och yrkesgrupper har påverkats olika mycket.
En undersköterska som slitit i äldreomsorgen under pandemin, med stor oro för sin egen hälsa på grund av bristande skyddsutrustning och osäkerheten i pandemins inledning, lär inte tacka nej till en liten bonus. Men vad tycker denna undersköterska om att en hemmaarbetande tjänsteman, som fått mindre att göra på grund av pandemin, får lika mycket?
Det är högst oklart vilka principer som ligger bakom en sådan här politisk utbetalning utan motprestation. Det principiella steget är inte långt till att börja dela ut pengar till olika människor lite som man vill. Och när politiker klampar in och betalar ut lön på ett tämligen godtyckligt vis ger det högst osäkra signaler till den ordinarie lönebildningsprocessen i kommunen.
Den politiska majoriteten hade kunnat skippa coronakopplingen och kört enbart på personalvårds- och folkhälsospåret. Och lagt alla 6 500 kronorna på ett extra friskvårdsbidrag. Men frågan hade återstått – varför ett friskvårdsbidrag ska vara högt i år och inte nästa år.
Om man nu velat göra en reell skillnad för kommunens anställda så hade man kunnat höja deras löner och nöjt sig med det. Det är vad anställda, facken och professorerna brukar kritisera sådana här coronabonusar för. Så även i Västervik.
Högre lön hade gjort en varaktig skillnad för personalen. Och det hade därmed kunnat påverka kommunens kompetensförsörjning. Nu lär det knappast vara fler som söker sig mot kommunala yrken tack vare en engångsbonus som redan betalats ut.
Men ett sådant engagemang är tydligen inte lika intressant för majoriteten att engagera sig i. En smygande lönehöjning märks ju inte lika tydligt som en bonus i plånboken för de kommunanställda (och väljarna). Och den är inte lika medialt gångbar så här strax innan semestern (och valet).
Beslutet om coronabonus kunde tydligen inte vänta till efter valet eller den ordinarie budgetprocessen. Istället tar man pengar från resultatutjämningsfonden. Fonden har nu alltså gått från att utgöra en balanserande säkerhet för förvaltningar som drabbas av underskott, till att utgöra en extra valbudget för den sittande majoriteten. Hellre valfläsk än att säkra upp att man har råd att betala löner, alltså. Det är en intressant praxis som kan få konsekvenser för framtiden.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Att Socialdemokraterna delar ut pengar för att köpa röster i valet är förvisso inget nytt. Nu gör man det dessutom på det lokala planet och får tyvärr resten av majoriteten med sig.
Det som sticker mest i ögonen är ändå att den politiska majoriteten slår på stora trumman för att berätta om bonusen. Som om det var deras egna pengar till de kommunanställda. Att ta ett beslut som gynnar en enskild grupp lagom till valet är tillräckligt illa. Att ta åt sig äran för att skattebetalarnas pengar tillfaller en begränsad grupp skattebetalare är värre.