Färska siffror från fredsinstitutet Sipri visar att stormakterna fortsatte satsa på militära utgifter under pandemiåret 2020. Kina bygger för 26:e året i följd ut sin militära kapacitet. Ryssland ökar också utgifterna. Båda länderna uppträder alltmer provokativt mot sina grannländer och alltmer arrogant mot små nationer.
Det här spelar roll för Sverige. En kris i kinesiska sjön eller en förvärrad situation kring Svarta havet skulle snabbt innebära påfrestningar för det svenska civilsamhället. Både Ryssland och Kina är enligt Säkerhetspolisen intresserade av kritisk civil infrastruktur i Sverige. Båda makterna vidtar redan steg som i ett krisläge kan användas för att sätta den svenska befolkningen under press.
Därför kan vi inte bara tala om behovet av att återta militär försvarsförmåga. Sverige måste också ta tillbaka förmågan att skydda den egna civilbefolkningen. Fram till och med 1990-talet hade Sverige ett väl utbyggt civilt försvar som byggde på civilplikt, central planering och omfattande förberedelser i fred. Sedan avvecklade Sverige som enda land i Europa helt sitt civila försvar. Beslut om att öka det civila försvarets motståndskraft togs 2015. Men när den senaste offentliga utredningen presenterades i mars i år är regeringen fortfarande fast i organisationsfrågor.
Regeringen har inte kunnat lösa ut hur det civila försvaret i praktiken ska styras. Till exempel är MSB:s roll oklar. Myndigheten har en sammanhållande roll, men inte en samordnande, eftersom den saknar förskrivningsrätt i förhållande till övriga myndigheter som ska ingå. Dessutom är den geografiska indelningen för det civila och det militära försvaret fortfarande olika. Det är anmärkningsvärt då vår tids militära försvar är helt beroende av det civila för till exempel sjukvård, underhåll och kommunikationer.
Sammantaget är det civila försvaret en papperstiger. En del myndigheter har börjat med ledningsövningar och med att se över till exempel behov av krigsplacerad personal. Men det saknas fortfarande en central funktion som dimensionerar det civila försvaret – vilka behov finns totalt av personal och materiel? Arbetet med att till exempel utbilda civilpliktiga och att köpa in och förrådsställda utrustning borde ha börjat för länge sedan.
Avsaknaden av ett civilt försvar innebär en fara för den svenska befolkningen. Sårbarheten ökar risken att någon ska finna det lönt att angripa oss. Vid en eventuell kris får det förstås konsekvenser att vi inte förberett hur vi ska agera. Kanske har det redan haft konsekvenser. Norge och Finland, som varit mycket mer framgångsrika än Sverige på att hantera pandemin, har båda kvar välfungerande civila försvar. Det måste Sverige också ha. Regeringen kan inte längre dra benen efter sig.