Regeringen och Centerpartiet kom till slut överens om skogen vilket resulterade i att en proposition kunde skickas till riksdagen (10/11). Från punkten i Januariavtalet om en stärkning av äganderätten fick vi i stället en utredning som, tvärtemot direktiven, försökte ”balansera” olika intressen i skogsfrågan. Det övergripande intrycket blev att skogsbruk som bäst är ett nödvändigt ont.
Efter förhandlingar med Miljöpartiet finns nu inte mycket stärkande kvar i det slutgiltiga förslaget. I stället har samtliga av de faktiskt bra förslag som fanns i skogsutredningen försvagats. Ett av de viktigare var att huvudregeln för formellt skydd är att det ska bygga på frivillighet. Vilket främst skulle genomföras med nya, tydliga kriterier för när myndigheter får inskränka egendomsskyddet.
I propositionen finns principen kvar, men inga nya kriterier ska införas. Regeringen menar att det redan är reglerat i Miljöbalken som dock inte heller föreslås ändras. Det förefaller därför osannolikt att några verkningsfulla förbättringar kommer ske, då regelverket förblir detsamma.
Frivilligheten ska i stället förverkligas genom att markägare får större möjlighet att själva anmäla mark för formellt skydd. Denna ska ”prioriteras av myndigheterna” men bara givet att den ”håller de naturvärden som efterfrågas”. Samtidigt ”avser” regeringen att ge uppdrag till berörda myndigheter att se över den nationella strategin för skogsskydd och då särskilt hur ägandeperspektivet ska stärkas. Det är alltså mycket snack och liten verkstad.
Det andra särskilt välkomna förslaget i utredningen var att inventeringen av nyckelbiotoper ska upphöra. Även det finns kvar i propositionen. Däremot har förslaget att gallra det existerande registret tagits bort. All skada som inventeringen redan har gjort och fortfarande kan orsaka lämnas alltså kvar.
Skälet sägs vara att en gallring skulle bryta mot arkivlagen. Det är tveksamt i sig eftersom det saknas tydligt författningsstöd för att Naturvårdsverket överhuvudtaget fick samla in informationen. Men framför allt skulle det knappast ha varit svårt att bara ändra i arkivlagen för att tillåta en gallring. Något som skulle varit en stor lättnad för landets skogsägare.
Förutom dessa finns inga förslag som egentligen stärker äganderätten. Resten rör bättre ersättning för inskränkningar, framför allt att Sveaskog ska avsätta ersättnings- och försäljningsmark. Det är förvisso rimligt men i grunden bara plåster på såren, och går därtill inte tillräckligt långt. Samt förslag på hur den statligt ägda skogen ska bevaras.
Propositionen präglas av en oförståelse för varför äganderätt alls är viktigt. Den är inte ett medel för smidigare skydd eller minskade konflikter. Utan det handlar om den enskilde ägarens förhållande till marken. Det är förståeligt ifrån socialdemokrater och miljöpartister. Att Centerpartiet inte värderar ägandet högre är dock ett svek.