Dessvärre är det inte cementens fördelar som byggmaterial som diskuteras utan risken för brist på cement som följd av situationen på Gotland. När Cementa inte fick sin ansökan att fortsätta bryta kalk från den 1 november behandlad av Mark- och miljööverdomstolen framställdes det dels som en total överraskning för företaget, dels som en nationell kris.
Det är nu tydligt att det fanns tecken på att Cementa hade kunnat förutspå att problem skulle uppstå med ansökan. Flera myndigheter har genom hela processen påpekat att Cementas miljökonsekvensbeskrivning inte varit tillräcklig (DN 4/8). Cementa fick dock rätt i första instans när Mark och miljödomstolen godkände ansökan om fortsatt kalkbrytning i januari 2020.
Situationens potential att utvecklas till en nationell kris är högst reell. Tre fjärdedelar av all cement som används i Sverige kommer från fabriken på Gotland.
Om Cementas verksamhet upphör innebär det att mellan 200 000 och 400 000 jobb hotas enligt branschorganisationen Byggföretagen (SvD 5/8). Organisationen beräknar även inkomstbortfallet till över 20 miljarder kronor per månad och som en direkt konsekvens kommer redan i november tre av fyra nya bostäder inte kunna byggas.
Men inte bara byggindustrin hotas. Gruvbolaget LKAB är Cementas största kund och använder cement för att klä in gruvgångar när man bryter malm. Bristen på cement kan betyda ett produktionsbortfall på 50–80 procent (DI 23/7).
Det är ohållbart.
Näringsminister Ibrahim Baylan (S) har nu gett uppdrag till utomstående konsulter att granska Byggföretagens konsekvensanalys. Men sedan då?
Att en regering inte ska lägga sig i domstolarnas beslut är en bra ordning. Men att vi ens är i den situationen att regeringen skulle behöva lägga sig i domstolars beslut är en konsekvens av förd politik. För det hör till politikers uppgift att se den stora bilden och agera därefter.
Hur säkerhetsställer vi att vi har en fungerande råvaruförsörjning? Vilka hinder finns för att kunna möta upp de behov som finns? Vilka regler behöver vi ändra på? Ska vi ens vara självförsörjande? Vad ska gå först, lokal miljöpåverkan eller samhällsnytta?
För politik är en avvägning av olika intressen och olika värden. Därför måste ett beslut tas om det är miljöfrågan som ska premieras eller utvinning av naturresurser. Helst ska båda dessa mål nås, men det går ju inte alltid. Och det är där politiken kommer in.
Näringsministern borde ha sett problemet tidigare. Det hör till hans jobb. Nu måste en lösning hittas snabbt. Sedan är det läge att se över vår industripolitik och tillhörande lagstiftningar. Ett industriland som Sverige förtjänar en näringsminister som tar uppgiften på allvar.