I egentlig mening löstes aldrig cementkrisen. Den fördröjdes bara, strategiskt nog till efter valet. Rent partipolitiskt var det givetvis ett klokt beslut, eftersom Miljöpartiet sannolikt hade vägrat att gå med på något annat, oavsett hur många hundratusentals jobb och bostäder som äventyras vid en akut cementbrist. Men i alla andra avseenden är beslutet både otillräckligt i bästa fall, och vårdslöst i det värsta.
Hela 75 procent av Sveriges cementproduktion sker i Slite. Det är omöjligt att kompensera för ett sådant bortfall vilket skulle leda till ett byggstopp. Enligt Byggföretagens konsekvensanalys innebär detta 175 000 hotade jobb, enbart i bygg- och anläggningsbranschen. Investeringsbortfallet beräknas till 20 miljarder kronor per månad, och flera industrisatsningar skulle antingen bli försenade eller inställda.
Men detta är bara de allra första konsekvenserna, krisens omfång torde sedan snabbt växa och beröra hela landet. Förutom att en sådan stor och akut arbetslöshet skulle bli en stor börda för statskassan och enskilda människors liv och försörjning så innebär det också att bostadsmarknaden skulle skakas om. Med försenade byggen blir bostadsköerna längre, och bostadspriserna höjs eftersom det planerade utbudet blir mindre. Det innebär ännu ett slag särskilt för yngre personer, som redan nu kämpar med en ohållbar bostadsmarknad med ett litet utbud av hyreslägenheter, eviga andrahandskontrakt, svartkontrakt och ockerhyror.
Det är inte heller lätt att lösa en sådan brist på cement när den väl har inträffat. Inget av alternativen till att producera cement i Slite är bra. Att importera cement från Kina, varifrån den största delen av cement importeras, är problematiskt av flera anledningar. Vi hade gjort oss ännu mer beroende av en totalitär stat, som inte har någon anledning att inte utnyttja det. Konsekvenserna av Europas beroende av rysk gas syns nu tydligt, och det vore naivt att tro att det kinesiska kommunistpartiet skulle agera på något annat vis än Kreml. För det andra är den kinesiska cementproduktionen betydligt sämre för miljön än den i Slite, vilket gör regeringens motstånd med gröna ambitioner som argument ofattbart. Att bygga mer i trä är givetvis ett alternativ för mindre byggen, men storskaligt stadsbygge är inte möjligt utan cement.
Domstolsprocesserna för att få ett avgörande för Cementa kommer ta mycket längre tid än tidsfristen på åtta månader – det lär ta år innan det är över. Därför behöver politiken ta ansvar för situationen och agera. Om Socialdemokraterna fortsätter att förhala processen ännu mer så kommer notan för deras velande bli mycket dyr, och den kommer landa hos landets byggarbetare som landets bostadssökande.