Ibland är det svårt att skilja partierna åt. ”Bygg fler bostäder” kan tryckas på alla riksdagspartiers kampanjaffischer. Endast i förslagen om hur byggandet ska stimuleras märks vissa skillnader.
Att bygga bort bostadsbristen är en politisk mission som mer än andra har förenat kommunpolitiker runt om i landet. Trots ökad byggtakt bedömer hela 75 procent av landets kommuner att det kommer att vara underskott på bostäder på tre års sikt, enligt Boverket.
Men samtidigt som det stånkas i kommunhusen över att det inte går att uppföra nya hus fort nog och att det saknas byggare ser experter en fara med det kraftiga byggandet. Lennart Weiss som är kommersiell direktör på Veidekke, Skandinaviens fjärde största bygg- och fastighetsföretag, menar att politikerna har glömt bort lärdomarna från fastighetskraschen under 1990-talet (Dagens Industri 9/5).
Även Nordeas chefsanalytiker Andreas Wallström ser faror. Till Dagens Industri framför han att alla fastighetskrascher föregås av ett par år med stora bostadsinvesteringar och att det är oroande att samtliga politiker nu är eniga om att marknaden måste stimuleras mer.
Men de argumenten biter väl inte nu när det är bostadsbrist och ett stort antal migranter behöver husrum framöver? Det visar sig att argumenten är osäkrare än vad de först verkar.
De grupper som är i störst behov av bostäder är unga, låginkomsttagare och nyanlända. Men en klar majoritet av bostäderna som uppförs motsvarar inte de behövandes behov, enligt Dagens Samhälle (11/5). Dagens politiskt pådrivna produktion blir därmed svår att motivera rakt av med att utsatta grupper som står långt ifrån bostadsmarknaden behöver husrum.
Dessutom är det en osäker befolkningsprognos som ligger till grund för beräkningen av hur många bostäder som behövs i framtiden. Statistiska centralbyrån, SCB, har flera gånger justerat befolkningsprognosen och noga betonat den stora osäkerheten som det rådande läget skapar. Vad händer exempelvis om omvärldsläget ändras och många av de migranter som kommit till Sverige ser en attraktiv framtid i sina hemländer och återvänder?
Sådana frågeställningar och konsekvensanalyser verkar dock inte premieras. Snarare råder en tävlingsstämning kring vilket parti eller vilken politiker som kan hitta på det mest kreativa förslaget för att få än mer fart på byggandet.
Vad är då det värsta som kan hända? Enligt experterna är det att de historiska misstagen upprepas. Vid fastighetskraschen i början på 1990-talet fortsatte byggandet även efter att krisen var ett faktum. Sjunkande efterfrågan och överskott på bostäder ledde i sin tur till statligt stödda rivningar. Siffor från SCB visar att det revs mer än 23 000 bostäder de senaste 15 åren. Och nu byggs det igen.