”Jag äter kött, jag tycker om kött”, säger landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) med eftertryck till Sveriges Radio (8/2). Regeringens livsmedelsstrategi ska presenteras först till sommaren, men redan stormar det kring att Bucht inte vill rekommendera mindre konsumtion av kött. Miljöpartiet och flera socialdemokrater har rasat mot uttalandet.
”Jag vill inte politiskt styra vad som ska finnas på frukostbordet, lunchbordet eller middagsbordet. Där tror jag nog att politiken ska hålla sig borta från det svenska köket på det sättet,” säger Bucht. Ett välkommet ställningstagande från landsbygdsministern, som tidigare följt regeringslinjen – att helt undvika debatten.
Buchts nyfunna kämparglöd innebär en krock med Miljöpartiet. Regeringskollegorna har kongressbeslut från 2007 på ”att Sverige med hjälp av gröna skatter låter den miljöförstöring som köttproduktionen innebär avspeglas i priset”. Bucht får även kritik av socialdemokraten Matilda Ernkrans, ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott. Hon säger till Aftonbladet (8/2): ”För mig är det viktigt att säga att svensk köttkonsumtion behöver minska.”
Köttkonsumtion pekas ut som kraftigt bidragande till klimatpåverkan, enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorgan. Något som få invänder mot när regnskog skövlas för farmer. Men globala argument går inte att kopiera för att motivera att livsmedelsstrategin ska fokusera på minskat köttätande.
I Sverige är miljöarbetet beroende av köttdjur. Världsnaturfondens naturvårdschef, Peter Westman, konstaterade 2013: ”Naturbetesmarkerna är en av de mest omtyckta landskapstyper vi har i Sverige, och ängar och hagar är starkt förknippade med svensk sommar. Idag är läget kritiskt för våra hagmarker som växer igen på grund av för få betande djur. Vi behöver fler betande djur för att behålla hagmarkernas mångfald.” Betade svenska ängs- och hagmarkerna är oerhört artrika, markerna har blivit räddningen för hotade fjärilsarter. Mer än en fjärdedel av Sveriges rödlistade arter, över 1000 stycken, är beroende av betesmarkernas öppna och trädbärande marker för överlevnaden.
Genom jordbruksstöd och skyddandet av natur lägger staten stora resurser på att bevara naturmiljöer som står och faller på att markerna betas. Utan köttdjur klarar inte Sverige miljömålen. Jordbruksverkets inventeringar från år 2004 visade att det finns 270 000 hektar värdefulla ängs- och betesmarker i Sverige. Hävdas inte betet förlorar vissa naturreservat de värden de skapades för att bevara. Betande djur är också goda resurshushållare. Kreaturen kan tillgodogöra sig gräs, vilket inte människor kan.
Livsmedelsstrategin bör uppmuntra till fler köttdjur – inte färre. Köttätandet kan behöva minskas, men den debatten måste präglas av insikten att det är skillnader på kött. Att jämföra svenskt naturbeteskött med brasilianskt industrikött är som att jämföra äpplen och ananaser, det är inte samma sak.
Den svenska naturen håller därför med Bucht om att kött är gott, om det är svenskt naturbeteskött.