Det väpnade våldet är extremt i Sverige i jämförelse med våra nordiska grannländer. Det visar en granskning som SVT Nyheter har utfört (2/11). Därmed torde debatten om huruvida Sverige enbart blir tryggare eller inte förhoppningsvis vara överspelad.
Under perioden 2010 till och med det första halvåret av 2015 skottskadades 189 personer i Stockholm. Det är 19 gånger så många som i Helsingfors som under samma period hade tio fall. I Oslo och Köpenhamn skottskadades 30 personer vardera. I Malmö drabbades 63 personer och i Göteborg 109.
En väsentlig skillnad kan vara attityden från det offentliga. Jörgen Bergen Skov, biträdande chef Köpenhamnspolisen, säger till SVT att stödet från politiskt håll har varit avgörande och att det har blivit hårdare straff för innehav av illegala vapen.
I Sverige har den primära ansträngningen riktats mot att göra det svårare för landets lagliga vapenägare, i strid med kunskapen om vilka vapen som används i den brottsliga verksamheten.
Många av de vapen som kommer illegalt till Sverige är från det forna Jugoslavien. Det är rester från krigen, människor som inte längre känner att de behöver sina vapen säljer när de får chansen. Ett sätt att minska inflödet av illegala vapen i Sverige skulle kunna vara att avtala med regeringarna i dessa länder om att bekosta vapeninlösenprogram i samband med allmänna amnestier för att permanent få bort vapnen från marknaden.
Alla vapen kommer dock inte från Balkan. I nuläget har vi heller inte kontroll över våra gränser. Lokaltidningen rapporterade dessutom nyligen att Tullen sedan flera år inte har resurser att stanna fordon med fler personer än vad det finns tullare på plats (14/10). Det är självklart att det spelar roll.
Kriminologiprofessor Jerzy Sarnecki menar i SVT:s inslag att mycket sannolikt kan hänföras till en sämre social situation i Sverige. ”Det vi ser nu är resultatet av ett misslyckande som sträcker sig tjugo år tillbaka”, säger han.
Sverige har brustit kraftigt i integrationen. Miljonprogrammen blev utanförskapsområden. Med varierat fog upplever många i dessa områden en hopplös tillvaro, att de inte är en del av det riktiga Sverige. Att de har stängts ute. Det går att invända att Sverige är till för alla och att alla erbjuds samma möjligheter till bland annat skolgång. Det är riktigt, men det förändrar ingenting. Känslan av utanförskap kan vara förlamande och leder i sig till att utanförskapet växer.
Den onda cirkeln behöver brytas. Om dagens problem är en produkt av 1990-talets brister, som Sarnecki hävdar, riskerar dagens mer omfattande situation att få betydligt värre följder.
I dag är det här främst ett storstadsproblem. SVT tar upp Stockholm, Göteborg och Malmö. Men det väpnade våldet sprider sig. Exempelvis Norrköping har i år upplevt både skottlossningar samt explosioner. Vad händer när detta våld sprider sig ännu längre ut i landet?