Polisen satte mordet i samband med ett bråk på en restaurang som mannen var inblandad i kvällen innan. Enligt åklagaren var mordet på kvinnan ett misstag då den verkliga måltavlan var hennes man.
Två veckor senare är mannen föremål för ytterligare ett mordförsök i en annan Stockholmsförort. Trots omfattande beskjutning undkommer han även vid detta tillfälle. I stället träffas en taxichaufför och en boende i ett närliggande hus. Den senare mister synen på ett öga.
Två män dömdes för delaktighet i mordet på kvinnan samt för mordförsöket på mannen, och åläggs att solidariskt betala 60 000 kronor i anhörigersättning till kvinnans man. Eftersom ingen av dem kunde betala ansökte mannen om brottsofferersättning hos Brottsoffermyndigheten.
Nu har Brottsoffermyndigheten dock avslagit hans ansökan (TT 1/2). Under utredningen har det nämligen framkommit att mannen och förövarna tillsammans varit inblandade i gängkriminalitet. Myndigheten menar att maken genom sitt brottsliga leverne dragit på sig en ökad risk för att skadas. I begreppet att skadas räknar myndigheten även risk att förlora en nära anhörig.
Mannen nekas även statlig ersättning för de två mordförsök han utsatts för. Myndigheten finner att dessa varit del av uppgörelser i de kriminella kretsar mannen ingår i, och ska således inte ersättas.
Det är rimliga beslut. Brottsskadelagen säger att ersättningen till brottsoffer kan sänkas eller till och med helt utebli om brottsoffret uppträtt på ett sådant vis att risken att själv skadas ökar.
Att en ung människa berövats sitt liv är en otrolig tragedi. Hon är det verkliga offret. Att hennes man sörjer är naturligt och han är också ett brottsoffer. Det är dock rimligt att myndigheten när den prövar hans ansökan om brottsofferersättning ser bortom sorg, och väger in hans del i och ansvar för tragedin.
Alla vägar har sitt pris. Har du ställt dig utanför samhället ska du inte kunna räkna med statlig ersättning när du själv ställt till det. Du kan inte vara med i samhället enbart när det passar. Det är inte samhällets ansvar att ersätta människor när deras val att ingå i kriminalitet inte går enligt beräkningarna.
Förutom att han genom sitt deltagande i grov kriminalitet har utmanat det samhälle och de etiska normer som ligger till grund för sitt ersättningskrav, har han även ansvar för sin frus död. Han valde villigt att dra in henne i sin gängmiljö och utsatte henne därmed för livsfara. För det bör han inte gottgöras med offentliga medel.
Det är första gången Brottsoffermyndigheten på detta sätt nekar ersättning till en gängbrottsling vars egna val lett till att en närstående dör. Det befäster tidigare praxis. Tyvärr lär denna praxis behövas, då detta inte lär bli sista gången.