Även valet av Kenneth G Forslund (S) som enda kandidat till förste vice talman förlöpte i och med att de blågula lade ner sina röster lugnt och stilla. Däremot krävde valet av andre vice talman mer debatt och två omröstningar. De blågula var överens om att nominera sverigedemokraten Julia Kronlid.
Här fortsatte delar av de rödgröna det höga tonläge de hållit sig med sedan valnatten. Den senaste tiden har många rödgröna företrädare och opinionsbildare ägnat sig åt skuggboxning genom att attackera det egna ryktet att de blågula skulle nominera sverigedemokraten Björn Söder till talmansposten.
Riksdagen har nyss öppnat och de rödgröna har genom sitt höga tonläge och genom att sabla ner den låtsasfiende de själva skapat alltså redan spelat upp sig själva på läktaren. Fadäser som denna gör det svårt att ta deras kritik på allvar.
Likadant är det med deras insatser i kammaren. Miljöpartiet menade att nomineringen av Kronlid hotade de mänskliga rättigheterna i såväl Sverige som utomlands och lanserade trots sin storlek en egen kandidat. Vänsterpartiet ville rösta på en centerpartist som andre vice talman, och kritiserade Centern för att de inte nominerat någon sådan. Centerpartiet lade istället tillsammans med Socialdemokraterna ner sina röster. Det börjar bli alltmer uppenbart varför så lite konstruktivt hände under föregående mandatperioder. De rödgröna klarar inte ens längre av att vara överens om att vara mot SD, och lyckades genom att lansera två namn generera större kattrakande om posten till tredje vice talmansposten än om posten som andre vice talman.
För tyvärr föll några av de blågula riksdagsledamöterna ur leden, lade inte sina röster på Julia Kronlid och anslöt således till de rödgrönas uppvisning i galenskap. Det var dumt. Både av de som gick emot partilinjen och av Miljöpartiet som genom att lansera en kandidat som inte hade chans att väljas, gav avfällingarna en chans att gå emot partilnjen. Jämför med de blågula som genom att lägga ner sina röster i valet av förste vice och tredje vice talman inte tvingade fram mer osämja hos de rödgöna.
Avfällingarnas krumbukter spelade dock ingen roll för utgången. Kronlid blev vald. Det är också så vi bör se det. Ett pyttelitet nålstick. Oavsett vilka det var som bröt partilinjen var det meningslöst kverulerande, och de har nu haft sitt roliga. De hade emellertid den goda smaken att som sagt göra det i en fråga där utgången inte påverkades och några röster fel är trots allt mindre än de rödgrönas fullständiga sammanklappning. Nu kan vi återgå till vad partierna faktiskt kommit överens om, och låta dem fortsätta i den konstruktiva och sammanhållande anda förhandlingarna faktiskt varit.