Bostadspriserna har stigit med 12-13 procent i riket det senaste året, samtidigt som konsumentpriserna fallit 0,2 procent. Bara det senaste kvartalet har bostäderna ökat med 5-6 procent. En så kraftig tillgångsinflation är inte hållbar.
Orsakerna är flera. Riksbanken bedriver en penningpolitik med negativ ränta för att få upp inflationen, det påverkar bostadspriserna uppåt. Ytterligare ett skäl är att utflyttningen från landsbygden är stor och bostadsbristen i inflyttningsorterna ger prisuppgång. Dessa faktorer kan politiken inte påverka enkelt på kort sikt.
Tvärtom förhåller det sig med andra orsaker. Reavinstskatten på bostäder och den för storstäderna relativt ringa möjligheten att skjuta upp vinstskatten gör att färre flyttar. Många äldre bor kvar i villor och stora lägenheter för att det inte lönar sig att flytta på grund av skatten. Tas reavinstskatten bort eller sänks kraftigt så skulle utbudet öka och prisrusningen på de objekt som kommer ut minska.
Ränteavdragen har en liknande effekt. Avdragsrätten innebär att köparen blir mindre priskänslig eftersom räntekostnaden till 30 procent betalas av staten. Köparen kan alltså betala 30 procent mer och få samma månadskostnad. Det må ha varit en fin tanke att staten ska gynna de som köper sin bostad, men den effekten har sannolikt i storstäderna sedan länge ätits upp av att bostäderna blivit dyrare.
Skulle ränteavdragen avskaffas skulle det förändra bostadskalkylen för många, särskilt i medelklassen som är den stora bidragstagaren i detta system. Den höjda levnadskostnaden för skyddsvärda grupper kan dock staten hantera, exempelvis genom höjda barnbidrag eller riktade bostadsbidrag. I det långa loppet missgynnas dessa grupper mer av bostadsprisuppgången, då det är de som tvingas betala de höga priserna.
Alternativet som föreslås, till exempel i en nylig rundringning till partierna som Sveriges Television gjort, är amorteringskrav. Det är egentligen bra med amorteringskrav, då ekonomin omvandlas från låneekonomi till besparingsekonomi. Men som enda åtgärd slår det fel då den ensidigt slår mot den som byter bostad. Om flyttskatten och ränteavdragen samtidigt består så blir ännu fler inlåsta på bostadsmarknaden, nu också de som inte kan flytta från ett mindre boende till ett större på grund av att de då också måste amortera på sina lån. Då minskar rörligheten ytterligare på bostadsmarknaden.
EU-kommissionen har tidigare enbart rekommenderat att Sverige begränsar ränteavdragen, nu vill den även se amorteringskrav. Införs bara det sistnämnda kommer bostadsmarknaden snedvridas ännu mer. Det vore olyckligt. Ju fler regleringar som får korsverka, desto högre blir risken för alla inblandade och värst blir det för bostadsägarna. Det enda rimliga är att genomföra alla åtgärderna och börja med den enklaste: Flyttskatten kan tas bort direkt.