I kvarteret Syrenen, bredvid Allén och i överkanten till Stadsparken, har det mesta av den äldre bebyggelsen försvunnit. Här stod ett antal industribyggnader i trä från sekelskiftet. De revs när det var dags att bygga lägenhetshuset som blev ett av stadens fulaste.
Nu vill Bostadsbolaget riva det som återstår av kvarteret för att bygga ytterligare ett lägenhetshus på 4-5 våningar. Här finns bland annat två vackra bostadshus, det gula huset mot Allén och den vita ”Sonderburgska villan” i ovankanten av Stadsparken.
Enligt utredningen som gjordes av länsmuseet är samtliga byggnader på fastigheten kulturmiljöhistoriskt värdefulla, och de båda bostadshusen konstateras vara särskilt värdefulla byggnader som ska skyddas mot rivning i detaljplan.
Dessa värden fångas upp av kommunens tjänstemän i miljöbedömningen de genomför inför en ny detaljplan. Likaså i förvaltningens yttrande angående rivningsansökan. Där konstateras att eftersom dessa byggnader behöver skyddas i en ny detaljplan, och denna detaljplan inte är klar, så vore det att bryta mot detaljplaneprocessen och bygglovsprocessen att bevilja rivning. Ord och inga visor, alltså.
Så vad gör politikerna? De beviljar rivning. Med argumentet att detaljplanen inte innehåller några förbud mot rivning. Att läsa motiveringen ger känslan av att en rättshaverist i tvåårsåldern fått makten över beslutsfattandet. Makthavarna ser ut att ha skyndat på hela förloppet för att de ska slippa följa lagen. Det är högst tveksamt att beslutet är lagligt. Beslutet är överklagat av Tjustbygdens Kulturhistoriska förening och förhoppningsvis kommer saken att redas ut ordentligt.
Beslutsmotiveringen är även i övriga delar ett litet konststycke i motsägelser. Man påstår att man har utredningen från länsmuseet som underlag för sitt beslut, men hävdar ändå att byggnaderna inte har några värden som medför att de behöver bevaras.
En 72-sidig bebyggelsehistorisk utredning visar sig väga fjäderlätt mot några rader fluffigt svammel om Bostadsbolagets vision om att bygga attraktiva hyresrätter.
Ett nödargument som används av Bostadsbolaget, och som gladeligen återanvänds av politikerna i miljö- och byggnadsnämnden, är att husen har förfallit. I underlagen finns det inget som tyder på att husen förfallit så mycket att de inte kan rustas upp. Det enda korrekta agerandet från nämnden vore att neka rivning och ålägga ägaren att uppfylla sitt lagenliga underhållsansvar.
Det här nödargumentet användes av Bostadsbolaget och nämnden även för att riva det lilla blå huset på Odengatan 4.
Även gamla klubblokalen för Jenny BK vill Bostadsbolaget riva. Och även här påpekar en utredning från länsmuseet att det finns ett kulturhistoriskt värde så att rivningslov enligt plan- och bygglagen ej bör tillåtas. Motivet till att bolaget vill riva framgår inte. Ärendet ska upp i nämnden inom kort. Det återstår att se vilka påhittiga skäl man kommer på den här gången.
Värdefulla byggnader som kommunkoncernen ägt under många år, står och förfaller, för att Bostadsbolaget vill riva dem och bygga något nytt och fräsigt. Varför ger kommunen återkommande Bostadsbolaget och sig själv fördelar som lagen svårligen tillåter och som de inte skulle ge någon annan?
Myndigheter utövar makt över medborgarna. Legitimiteten för denna makt ligger i att de behandlar alla lika inför lagen, och skyddar allmänhetens intressen. Den legitimiteten försvinner om de ger vissa, och framför allt sig själv, fördelar.
Möjligen tror politikerna i nämnden att de gör befolkningen en tjänst. Då kanske de ska fråga invånarna om saken. Upprördheten brukar vara stor när reglerna inte gäller lika för alla. Och att döma av kommentarer och reaktioner i dessa fall ser folket inte med blida ögon på att kommunen vill riva äldre vackra signaturbyggnader.
Det är såklart en våt dröm för Bostadsbolaget att slå upp ett bostadskomplex dikt an mot Stadsparken. Men vad tycker resten av invånarna om parken skulle avslutas med en femvåningsvägg med fönster och balkonger?
All utveckling är inte positiv utveckling. Historielösa politiker som driver en historielös utveckling av staden är det sista vi behöver. Vare sig de gör det medvetet eller fladdrar runt som en nickedocka till ett kommunalt bolag som bygger sin verksamhet på att förstöra invånarnas kulturarv. Vad det än beror på är det dags för nämndens ledamöter att vakna till och inse att det är dags att sluta hålla på med vad de nu håller på med.