Budgetförslag från oppositionen har tidigare konsekvent röstats ned av den dåvarande majoriteten. I samband med att budgeten behandlades på nytt fördes ett antal av dessa förslag fram igen. De debatterades nu på riktigt och i de flesta fall godkändes de i sin helhet eller genom kompromisser.
Flera personer bekräftade att förändringen berodde på att det nu inte finns någon styrande majoritet. Attitydförändringen är uppfriskande. Politiken mår bra av att vända och vrida på förslag oavsett var de kommer ifrån. Det finns skäl att hoppas på att förändringen håller i sig.
Under mötet presenterade Centerpartiet sin motion om förbättrat näringslivsklimat. De föreslår bland annat att införa en servicegaranti, ett näringslivsråd och utbildning för ledande tjänstemän. Det är en välkommen, om än lite nyvaken, linje från partiet. Det intressanta är att Centern nu synes driva en mer individuell linje i frågan, i förhållande till sina samarbetspartier Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Det kan mycket väl bli så att denna koalition, som vill kallas minoritetsstyre, egentligen inte blir så mycket mer än ett valtekniskt samarbete. Som största partikonstellation har de goda möjligheter att behålla ordförandeposten i kommunstyrelsen. De kan då fortsätta att kalla sig ett styre. Men de måste söka stöd på andra håll för att få igenom sin politik. I det läget kan det vara svårt att utåt sett ha en samsyn i alla frågor.
Mycket är fortfarande oklart kring valet av kommunstyrelse, nämnder och bolagsstyrelser. Valberedningens arbete ligger nere, då partierna inte meddelat sina avsikter kring valteknisk samverkan. Om de inte gör det under december kan politikerna tvingas rösta fram styrelser utan tydliga helhetslösningar att ta ställning till.
Det vore inte världens undergång rent demokratiskt, men kan bli en smula stökigt under mötet. Det vore heller inte optimalt ur partiernas perspektiv.
Medan sakfrågor kan lösas rationellt i talarstolen, i korridorerna och i bänkraderna är valärenden mer komplexa och svårare att förutse konsekvenserna av olika beslut. Störst torde risken vara för småpartier som inte ingår någon samverkan. De riskerar att stå utan representation i de olika styrelserna.
Två större block synes finnas avseende samverkan. Ett uttalat bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Westerwikspartiet. Och ett bestående av åtminstone Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet.
Om övriga partier inte finner en väg in i de stora blocken är det inte osannolikt att de söker sig till varandra, för att säkerställa att de får platser i styrelserna. Det ska då inte tolkas som att de har något annat gemensamt än sin vilja att vara representerade. Det är det minsta väljarna torde förvänta sig av sina partier. Det är också värdefullt för demokratin att alla folkvalda partier representeras i någon form.
Det finns skäl att se på framtiden med tillförsikt, även om den tar lite tid.