Jordbruksverket har inte klarat sina uppgifter. Trots det väntar stora besparingar. När regeringens utredningsorgan Statskontoret granskade myndigheten fick den motta skarp kritik. Kostnaden för ett nytt administrativt system för handläggningen av EU-stöd har fördubblats. Det beräknas nu kosta 300 miljoner mer än vad verket först räknade med. Myndighetens förvaltningskostnader kommer dessutom att öka när systemet tas i bruk.
Statskontorets analys visar att de ökade kostnaderna beror på brister i utvecklingsarbetet. Nyttan av det nya systemet analyserades inte ordentligt, styrningen brast och myndigheten blev beroende av konsulter. Jordbruksverket har dessutom brustit i den interna granskningen av utvecklingsarbetet.
Kostnaderna för att administrera EU:s fiskeri- och jordbruksstöd har ökat med 130 miljoner kronor mellan 2007 och 2014, trots att handläggningen i allt större utsträckning sker digitalt. Under 2015 motsvarade statens administrationskostnader nästan nio procent av stöden som betalades ut under året. Det är en förhållandevis hög siffra.
Resultatet av Jordbruksverkets administrativa haveri är att verksamheten inte fungerar som den borde. De ökade kostnaderna framöver kommer att innebära besparingar, som enligt Statskontoret kommer att få långsiktiga konsekvenser. Jordbruksverket behöver prioritera ned övrig verksamhet eftersom kostnaderna för att hantera EU-stödet blir så höga. Verket behöver därmed minska sitt stöd till andra myndigheter och minska sin kunskapsproduktion. Att verket inte kan nå ut med sin expertis beräknas på sikt leda till att jordbruks- och landsbygdspoltiken inte får ett tillräckligt genomslag.
Att flera funktioner som behövs för att handlägga jordbruksstöden är försenade får också konsekvenser. Handläggningen har påverkats negativt och risken för fel i handläggningen har ökat. Myndighetens utvecklingsarbete innebär också att lantbrukarna behöver vänta längre på stöd, många har ännu inte fått något stöd utbetalt. Jordbruksverket väntetider har lett till en stor frustration.
När myndigheter brister i sin utövning är det medborgarna som drabbas. Notan för verkets missbedömningar och oansvarsfulla arbete hamnar hos skattebetalarna som får finansiera det nästintill obrukbara systemet. Men värst är att myndighetens service brister då utbetalningar av stödet dröjer och risken för felaktiga utbetalningar ökar.
Sent ska syndaren vakna, eller i det här fallet bli väckt. Men nu när problemen finns uppradade är det dags att börja genomföra lösningar. Myndigheten bör leverera en sparplan, och regeringen ge mer medel utifrån att den fullföljs.
Meningen är inte att myndighetens kärnuppgifter ska brista till förmån för dyra administrativa system. Så får inte ske gällande Jordbruksverket heller.