Natten till torsdagen dödades en man i Värnamo av en sprängladdning. Samma natt skedde en sprängning i Helsingborg. Händelserna är led i en utveckling som bara kan ses i Sverige. Det finns inget annat västland som upplevt en likande bombvåg i fredstid. När kriminologerna ska hitta länder att jämföra med har de fått gå så långt som till Mexiko. Ett land med stora inre slitningar och med en svag och korrupt statsmakt.
Bombdåd var länge ovanliga i Sverige. Under 1900-talet gick det årtionden mellan sprängningar riktade mot människor. Många av händelserna var så exceptionella att vi alla hört talas om dem. Terrordådet mot Amalthea 1905, bombligan Sabbatssabotören på 1940-talet, de västtyska terroristerna på 1970-talet och MC-krigen på 1990-talet är sådana exempel.
Först år 2018 fann Brottsförebyggande rådet anledning att föra statistik över sprängningar och det är också det året som utvecklingen tar verklig fart med 162 fall. Året efter inträffade hela 257 fall och under pandemiåret 2020 hann kriminella med dryga hundratalet fall av allmän ödeläggelse med sprängmedel. Veckans händelser innebär att Sverige hittills år 2021 sett drygt 110 fall av sprängningar.
Det är märkligt att vågen av bombdåd och sprängattentat inte fått större utrymme i debatten. Varför sker det just här? De vanliga förklaringarna till det ökande våldet håller inte när det gäller sprängdåd. Den kanske vanligaste förklaringsmodellen är ju att våld beror på ekonomiska skillnader i samhället. Men Sverige är ett av världens mest jämlika länder. Ändå är det här som en bombvåg sköljer fram.
En annan ofta använd förklaring är att kriminalitet beror på invandring från länder med annan kultur och med erfarenhet av krig. Men det finns många länder som har nästan lika mycket invandring som Sverige, och dessutom från samma regioner, men som inte har några bombdåd alls. Norge torde vara det tydligaste exemplet. Men även Danmark, Tyskland, Storbritannien och Nederländerna kan nämnas. Stor utomeuropeisk invandring kan inte vara orsaken till sprängningarna.
En tredje förklaring skulle kunna vara närvaron av organiserad brottslighet. Sverige har som bekant många gäng och klaner som har våldskapital och som konkurrerar med varandra. Men inte heller det är på något sätt unikt för Sverige. Organiserad brottslighet är starkare i Öst- och Sydeuropa, utan att det leder till många sprängningar. Klaner, starkare än de i Sverige, finns i Tyskland, men det verkar i mycket liten utsträckning ha lett till våld i det offentliga rummet.
Förklaringarna till att bombdåden sker just i Sverige måste alltså sökas någon annanstans än i de vanliga förklaringarna. Polisen har haft mycket svårt att lagföra personer, även när det funnits uppenbara motiv. Är beviskraven för höga? Eller handlar det om låg prioritering? Saknas det ett tydligt uppdrag att komma till rätta med sprängningarna? Är det så att svenska staten inte längre klarar att upprätthålla våldsmonopolet? Vart kommer utvecklingen att leda? Det är frågor vi måste ställa oss.