Den växande klyftan mellan etniska svenskar och invandrare var temat för Liberalernas partiledare Jan Björklund i Almedalen. ”Sverige håller på att få en ny underklass. Den består väsentligen av lågutbildade invandrare”, inledde Björklund sin föredragning och förklarade att Sverige riskerar att glida isär.
Problemformuleringarna var tydliga: arbetslösheten är tre gånger högre och trångboddheten tre gånger vanligare och otryggheten är nästan dubbelt så stor bland utrikes födda jämfört med inrikes födda med minst en förälder född i Sverige.
Dessutom är röstdeltagandet bara hälften bland personer födda utanför Sverige jämfört med inrikes födda. Tyvärr kommer denna utveckling av allt att döma fortsätta. Björklund gick också hårt ut mot hederskulturen och ville bland annat göra det lättare att utvisa icke-svenska medborgare som begått brott och stoppa alla möjligheter till barnäktenskap.
Kontrasten till tiden då det blev ett ramaskri när förre statsministern Reinfeldt (M) antydde om att det främst var utrikesfödda som drabbades av arbetslösheten kunde inte vara större. Liberalernas erkännande av de många svårigheter som de senaste årens migration fört med sig är välkommet, även om det kommer alldeles för sent. I migrationsdebatten återkommer argumentet att Sverige lyckades väl med integrationen av de som flydde kriget i forna Jugoslavien på 1990-talet, vilket talar för att integrationen av personer från Mellanöstern och Somalia även den kommer att bli framgångsrik.
Björklund var dock tydlig med att utbildningsnivån hos de som kom på 1990-talet i regel var betydligt högre än dagens invandrare. Att Björklund säger detta öppet är värdefullt. Liberalernas förslag om ”startjobb”, med lägre lön och avskaffade arbetsgivaravgifter, kommer inte allena att lösa problemen, men det är en annan sak.
Björklunds betoning på växande klassklyftor och hur dessa måste övervinnas påminde stundvis inte så lite om klassisk S-retorik. Men till skillnad från Socialdemokraternas falska ”Någonting har gått sönder”-mantra i förra valrörelsen finns det grund för Liberalernas oro över samhällsutvecklingen.
Om Björklund träffar rätt då han vill se fler krav, enklare jobb och hårdare tag mot brottslingar så hamnar han fel vad gäller förslaget om att stoppa nya religiösa friskolor. Även om det bevisligen finns skolor som inte borde få undervisa är det för tidigt att dra slutsatsen att alla religiösa friskolor ska förbjudas.
En tuffare retorik må vara en sak, huruvida förslagen verkligen är tillräckliga för att vända utvecklingen en annan. Klart är att Björklund stärker sin position som Sveriges främste kravliberal.