Barometerns Martin Tunström har förtjänstfullt uppmärksammat en minst sagt egenartad stämningsansökan i Kalmar tingsrätt som rör Västervik (Barometern-OT 23/1).
Det gäller Gertrudsvik Fastighets AB, som stäms av Kriminalvårdsstyrelsen på 30,9 miljoner kronor. Den bakomliggande orsaken är att myndigheten hyr anstalten av bolaget i fråga. Det är mycket ovanligt och gör Västerviks norra till ett av få fängelser i landet vars fastigheter i praktiken har en privat ägare.
Gertrudsvik har dock hamnat i en rejäl konflikt med Kriminalvårdsstyrelsen. Myndigheten anser att bolaget överdebiterat hyreskostnaderna. Bolaget ska vidare, enligt myndigheten, ha trixat med fakturorna så att att man vid ett tillfälle fått betala dubbel grundhyra för den minst sagt digra summan av 89 miljoner kronor, i stället för tänkta 59 miljoner kronor.
Domstolen har ännu inte tagit ställning i fallet. Oavsett utgång är det anmärkningsvärt i den mening att det dels ställer frågor om vilka rutiner som finns på Kriminalvårdsstyrelsen, dels om vilka komplikationer som kan uppstå när myndigheter hyr sina fastigheter av privata ägare.
För precis som påpekats i Barometern, kan man ställa sig frågan om en hyresgäst, i det här fallet kriminalvården, kan neka en ägare tillträde till en fastighet vederbörande äger? Och kan man verkligen vara säker på att ritningar av säkerhetsklassade fastigheter alltid hålls hemliga? Nu råkar de flesta privata fastighetsbolag vara synnerligen seriösa, men rötägg finns i alla branscher och en fastighet kan alltid säljas vidare till ett annat bolag. Och att detta inte tillhör den mindre seriösa kategorin kan en myndighet, av förklarliga skäl, aldrig vara säker på. Trots detta hyr allt fler polishus och tingsrätter sina lokaler av privata aktörer och oro över utvecklingen och dess potentiella konsekvenser har uttryckts av Justitiedepartementet.
Där finns även en överhängande risk för jäv, där Polisen kan förväntas genomföra en förundersökning av fastighetsägaren man hyr sina lokaler av. Precis som Kronofogden kan tvingas att ställas inför en utmätning hos sin hyresvärd. Kan vi verkligen försäkra oss om att myndigheterna då behandlar dessa bolag som alla andra? Med all sannolikhet, men likväl bör blotta möjligheten till motsatsen avskräcka.
Helt enkelt finns det ett syfte med att statens kärnverksamheter, av tradition, har varit lokaliserade i fastigheter som ägs av det allmänna. Precis som det finns poänger med att en del privata företag äger sina egna fastigheter och inte hyr dem av, låt oss säga kommunen, likt dagstidningar med uppgift att granska det allmänna.
Att ägandet av bostäder sprids är bara av godo. Men låt det ske genom reformer som stimulerar nybyggnation och framväxten av fler småskaliga, privata, hyresvärdar. Eller varför inte privatisera kommunala bostadsbolag? Men lämna myndigheter med samhällsbärande uppdrag utanför samtidens fixa idé om att billigast alltid är bäst.